POLITIK. KD-ledaren Ebba Busch talar om kulturkrig och vill förbjuda burka och niqab i offentliga miljöer. Lars Thulin ser hur Tidölaget försöker plocka billiga poäng men han benar också upp frågan som landar i ett dilemma.
Debatten om burka och niqab avslöjad
Nu debatteras ett förbud mot att bära heltäckande slöjor på offentlig plats. Närmare bestämt burka och niqab. Liknande lagar finns i bland annat Belgien, Bulgarien, Danmark, Frankrike, Italien, Kanada, Marocko, Norge, Schweiz, Tunisien, Turkiet, Tyskland och Österrike.
Som skäl till förbudet anges ibland att den som deltar i offentlighet ska kunna identifieras. Därför är även andra plagg som döljer ansiktet förbjudna.
De som säger nej till förbud hävdar att det är ett ingrepp i den personliga friheten och ett angrepp på religionsfriheten.
Höger-vänsterskala
Frågan om ett förbud har blivit explosivt polariserad delvis längs en höger-vänster-skala. Allt tyder på att det är ett oblygt sätt för Tidölaget att knycka röster på hat mot muslimer. Även om S-ledaren Magdalena Andersson och en del andra partiledare inte säger entydigt nej till ett förbud.
I egenskap av debattör som uppskattar fakta och hyfsat intellektuella resonemang är det lätt att ducka i frågor med detta rådande tonläge. Fast om alla gör det lämnas scenen vidöppen för de extrema åsikterna. Vem tjänar på det?
Den individuella vinkeln
Frågan har emellertid en individuell aspekt som måste belysas. I ett samtal i verkliga livet betyder ansiktsuttryck ofta lika mycket eller mer än orden. Ett stramt och sammanbitet ansikte eller ett öppet med inbjudande leende, kan berätta mer än tusen ord. Den som döljer sitt anlete slipper visa detta, samtidigt som den kan ta del av det som ett obeslöjat ansikte förmedlar. Det är omöjligt att föra ett jämlikt samtal genom att stirra in i tyg.
Men, säger kanske någon – i ett vanligt telefonsamtal kan man ju inte se motpartens ansikte. Visst, men där gäller samma förutsättning för båda. Om jämlikhet ska uppnås i ett direktmöte blir det omöjligt om ena parten döljer sitt ansikte.
Så det finns en allmängiltig princip som rör grundvalen i vår demokrati. Grunden för demokratin är jämställda, fria, och öppna samtal i offentligheten. Ett samtal med någon som bär en heltäckande slöja kan varken bli öppet eller demokratiskt.
Teokrati – burka och niqab
En motsats till demokratin finner vi i teokratin – religiöst styre. Det finns ofta i länder där burka och niqab är vanliga företeelser. Teokrati innebär att människan alltid är helt underordnad en gud. Men hittar vi slöjtvång i religiösa skrifter? Nja, kanske i Koranen och dess så kallade suror. I nummer 24:30 står det att kvinnor ska dölja sina ”behag”. Men det enda som nämns som behag är barmen. Därför anser de flesta uttolkare av Koranen att något tydligt krav på beslöjade ansikten inte finns i den skriften.
Kristendomen har inget krav på heltäckande slöja. Men där är det kvinnans hår som är en så stark erotisk signal att det måste döljas. Aposteln Paulus säger i Korinthierbrevet 11:5-7 att en kvinna drar skam över sin tro om hon ber barhuvad.
Så tanken att en gud kräver heltäckande slöja har ingen grund i vare sig islam eller kristendom. Däremot finns det krav som utfärdas av de som tror sig tolka den aktuella gudens vilja. I princip är dessa uttolkare alltid män, som slår vakt om att behålla sin makt i samhället.
Praktiska problem med burka och niqab
Dessutom är de praktiska svårigheterna med burka och niqab är stora. Vem vill åka med en busschaufför vars ögon och synfält begränsas av tyg? Hur identifierar sig niqab-bärare vid en kontroll för inpassering? Vem vill genomföra en facklig förhandling med en ansiktslös person? Vem vill få ett svårt medicinskt besked av en läkare som döljer sitt anlete? Frågorna är principiellt relevanta då krav på heltäckande slöja utestänger kvinnor från en stor del av arbetsmarknaden.
Genusaspekten
I grunden är frågan genusrelaterad. För vem har sett män bära dessa plagg? Eller hört att de måste skyla sig? Ingen.
Många anser därför att kravet är kvinnoförnedrande.
Det kan också betraktas som mansförnedrande. Varför? Jo, därför att männen är de aktiva i problemet – inte kvinnorna. Om en man ser en kvinnas hår och ansikte blir han då så upphetsad att han inte kan behärska sig? Och göra vad? Våldta eller stjäla kvinnan från hennes man? I så fall betraktas ju män som djur, oförmögna att kontrollera sina drifter. Kravet på heltäckande slöja för kvinnor kan därför också ses som ett förnedrande och förminskande av männen.
En rimlig fråga är väl då om inte religiösa ledare borde agera mot dessa mäns brister? Istället för att skuldbelägga och agera mot kvinnan? Och förbjuda henne att visa sig som gud skapat henne? Accepterar teokraterna inte sin guds verk?
Men, det finns ytterligare en aspekt att beakta. Om kvinnor hävdar att de vill dölja sig för att slippa blickar från män, eller för att följa en tradition i en annan kultur än den svenska – ska vi inte acceptera det? Ska inte kvinnor få klä sig hur de vill?
Vilka rättigheter väger tyngst?
Därför kokar frågan till sist ner till vilka av rättigheterna i ett samhälle som är viktigast. Tron på demokrati och jämlikhet för alla som visats i ett land som säger sig bygga hela sitt samhälle på dessa grundvalar? Eller på den absoluta personliga friheten, även om den går emot det grundläggande i vårt samhällsskick?
Vissa anser att frågan berör så få att lagstiftning är onödig. Det är måhända en relevant invändning. Å andra sidan – kan behovet att skydda en grundläggande del i vårt samhälle kvantifieras? Till exempel är en hel del brott som ytterst sällan inträffar likväl straffbara i Sverige.
Debatterna kring detta dilemma är intressanta att följa och dessa diskussioner borde representanter för det sansade samhället kunna ta. Och därmed ge högerns populister och extremister en match.
lars.thulin@opulens.se
