LYRIK. Lis Lovén har läst Tina K Perssons nya diktsamling ”Metempsychosis” och konstaterar att det rör sig om djupt egenartad och förbryllande poesi.
Metempsychosis
– Under gullregnet satt jag och tänkte på själens långa resa
av Tina K Persson
Fri Press
Tina K Persson är estradör och poet som gärna samsas med musiker på scen för att framföra sitt poetiska budskap.
Hon har gett ut sju diktsamlingar och två romaner tidigare. Angående romanerna uppger Tina K Persson att det rör sig om ”existentiell feelgood”.
Jag ska börja med att citera några rader ur Tina K Perssons senaste diktsamling ”Metempsychosis”:
Minnet
Jag minns jag satt och läste
Om himlavalvets sällsamheter
Om hur världsaxeln ställts på sned
när universums axel slets ur led
Att katastrofer drabbat jorden när
världsåldrarna avlöste varandra
Denna nya diktsamling kallar hon alltså för ”Metempsychosis” vilket är en term som betyder ungefär förvandling genom flera olika liv. Undertiteln lyder ” Under gullregnet satt jag och tänkte på själens långa resa”.
Jag skulle därmed kunna kalla henne för reinkarnationspoet, just för att dikterna andas ett narrativ där författaren antar olika skepnader som skulle kunna vara henne själv (!) i tidigare liv.
Tina K Persson förbryllar
Jag skulle dock lika gärna kunna kalla henne för en narrativ poet eftersom hon ger sig själv olika roller som berättar om andlighet, religiöst sökande och allsköns upplevelser av erfarenheter som tycks komma från tidigare existenser. Jag citerar ett stycke till, så kan ni se:
Pythagoras
Jag nöjde mig inte med Pythagoras, han
inte med mig, det fanns flera, vi håller
hov med varandra när andan faller på
eller ska vi säga; när anden faller på?
Ja, dikterna är märkliga, de är svåra att ta in, de är förbryllande. Och likväl tar jag dem på allvar och det känns som detta mitt allvar oroar mig. Som om jag måste överskrida mitt eget medvetande för att fullt ut ta till mig dessa udda gestalter, från Europas tidiga historia, vilka figurerar i diktsamlingen. Och jag vet, många påstår ju att Sverige saknar en religiös struktur som botten att ta spjärn mot. Kanske gör detta att man till slut till och med talar i en ”andetelefon” (ja, den nämns i dikterna) för att hitta svar på livets gåtor.
En lyrisk symbios
Dikt och andlighet har ingått symbios i texterna. Det andliga uppgår i dikten som dikten uppgår i det andliga. Det är svårt att bedöma dessa dikters kvalitativa särart. Men jag konstaterar att de är djupt egenartade.
Jag tänker att det nog är andligt intresserade sökare som kan finna störst glädje i dikterna. Författaren menar själv att dikten har blivit hennes medium.
Jag ska citera lite till:
Ur ett manuskript
Var hon själv en upphöjd, en invigd?
Svagt darrande likt nålen i kompassen
Med poetens blick genom slöjorna i
livet som hon fick, i oavslutad bana
Just detta: En oavslutad bana. Det finns en astrologisk tankegång som säger att vi står på randen till en ny epok. Detta ska enligt denna övertygelse visa sig i de olikartade problem mänskligheten står inför. Och i Tina Perssons dikter kan man läsa ut en sådan föreställning. Människan är i den här kontexten andligt sett förtappad. Utifrån detta kan man, om inte annat, vända sig till dikten som tröst.
info@opulens.se
