Moa Eriksson Sandbergs roman om Ernst och Tutta övertygar
ROMAN. Elisabeth Brännström har läst Moa Eriksson Sandbergs roman om Ernst och Tutta Rolf med stor behållning.
Litterära klassiker: Lars Fredin
LYRIK. ”Lars Fredin leker, förflyttar sig med fjäderlätta rörelser och skapar vid behov egna resonansbottnar – ständigt medveten som han är om den pulserande strömmens riktningsbyten,” skriver Carsten Palmer Schale och uppmärksammar en sorgligt bortglömd poet, i vår serie Litterära klassiker.
Anarkistiska Stig Dagerman-tolkningar
INDIEPOP. ”Traditionell vispop i all ära. Men denna gång tolkas en anarkist av en annan anarkist. Lärka gör Dagerman rättvisa genom att göra honom till sin,” skriver Erik Bovin som lyssnat på Mårten Lärkas aktuella album med egensinniga Stig Dagerman-tolkningar.
Litterära klassiker: Sven Delblancs roman ”Stenfågel”
ROMAN. ”Vad som gör Delblanc till en så stor författare är att han lyckas med det som inte går att sätta fingret på eller reducera till formel. Fastän ”Stenfågel” är en tragisk roman genomsyras den av ett slags mustig lyster och värme,” skriver Jesper Nordström.
Jan Henrik Swahn för sitt skrivande till högre rymder
ROMAN. ”Jan Henrik Swahn har just lyckats med att föra sitt skrivande till ännu högre rymder. Ett rikt och mångskiftande författarskap blir ännu bättre, säkrare och fullt av frustande lust,” skriver Crister Enander som läst den aktuella romanen ”Vattenläkaren”.
Öppen och hudnära skildring av kärlek som aldrig dör
PROSA. ”Marie-Louise Ekman ger en öppen och hudnära skildring av ett liv i strid, av en kärlek, som aldrig dör, av en frånvaro, som också paradoxalt nog är närvaro,” skriver Bo Bjelvehammar som läst hennes bok om maken Gösta.
En fabulös historia, fri från autofiktion
BERÄTTARKONST. ”Som läsare dras man direkt in i hennes fabulösa historia,” skriver Carolina Thelin som läst Anna Westphalens debutroman ”Diana, döden och jag”.
En fartfylld thriller
PROSA. ”Det är en fartfylld, underhållande, thrillerartad berättelse, inte olik reportaget, som friskt blandar fakta och fantasi, med storartade tidsspeglingar,” skriver Bo Bjelvehammar som läst ”Maos hibiskus” av Peter Kadhammar.
På spaning efter den folkhemstid som flytt: Uno Engs författarskap
PROSA. ”Jag kan inte komma ifrån känslan av att detta är litteratur som verkligen föddes med socialdemokratin och det svenska folkhemmet. Några verkliga bekymmer finns inte, här finns ingen hunger eller penganöd,” skriver Jesper Nordström om Uno Engs författarskap.