DECKARE. “Växlingarna mellan de olika tidsperioderna sker effektivt och alltid med textfragment som markerar var man befinner sig i tid.” Filip Hallbäck hyllar Mikael Marcimain som regisserat tv-serien.
Betyg:
Genre: Deckare
Regissör: Mikael Marcimain
Medverkande: Asta August, Rolf Lassgård, Pernilla August m fl.
Lika bra att jag erkänner direkt: jag hade inte läst Kerstin Ekmans kriminalroman Händelser vid vatten (1993), innan jag såg tv-serien. Det kommer att innebära att den här recensionen därmed erbjuder ett speciellt perspektiv, som inte tar hänsyn hur pass trogen serien är i förhållande till Ekmans språk och stil. Däremot är det ju alltid så att skönlitteratur och tv-serier är två väsensskilda medier, vilket innebär att en och samma berättelse kräver olika berättargrepp. Övergången från en roman till filmatisering kräver alltid avgränsningar i berättandet. Till skillnad från det litterära är det audiovisuella mediets essentiella tidsram alltid nuet och man skildrar händelselopp med hjälp av det man ser och hör (ljud och rörlig bild).
Händelser vid vatten utspelar sig inom två tidsplan: dels 1973, dels 1991. I centrum finns Annie Raft, som under 1970-talet beger sig mot den fiktiva jämtländska byn Svartvattnet (eller rättare sagt, Stjärnberget) för att bo tillsammans i ett kollektiv som strävar efter att skapa ett eget levnadssätt i sann grönavågen-anda. Samma Annie bor kvar i bygden på 1990-talet och blir påmind om ett ouppklarat dubbelmord. En mordscen som hon blev vittne till som ung. Det är detektivarbetet bakom detta ouppklarade mordmysterium man får följa i sex avsnitt, liksom hur det brutala mordet påverkar byns invånare på olika sätt.
I grund och botten är detta en både snygg och välgjord serie, och den luttrade Mikael Marcimain har varit rätt filmregissör för det här projektet. 1990-talet skildras i mörka och dova färgnyanser, medan 1970-talet framställs jämförelsevis mer soligt och färggrant. Det tidlösa mellan dessa decennier som också konstruerar en ram kring berättandet är den mäktiga forsen och falkarnas väsen omkring den. Jag uppfattar forsens närvaro – i alla fall av bildspråket att döma, där för övrigt olika former av vatten förekommer, som exempelvis forsar, sjöar och regnskurar – som en metafor för hur människor förändras, men aldrig naturen. Växlingarna mellan de olika tidsperioderna sker effektivt och alltid med textfragment som markerar var man befinner sig i tid.
Ett genidrag är att låta Pernilla August spela den äldre Annie Raft och låta Pernillas dotter Asta Kamma August gestalta Annie som ung, men också Annie Rafts dotter Mia (som vuxen på 1990-talet) spelas av Pernillas andra dotter Alba August. Skådespelarensemblen i stort svarar för fina rollprestationer.
Emellertid kan jag uppleva att för litet tid ges åt att låta serien fördjupa bilden av rollfigurernas bevekelsegrunder till sina olika vägval, ställningstaganden och relationer till varandra på ett tillfredsställande sätt. Samtidigt är det ett oerhört ambitiöst manusprojekt som Maren Louise Käehne och Karin Arrhenius gett sig i kast med, vilket man får ha viss respekt för. Därför får serien en fyra av mig i betyg.
Tillsammans med Marcimain har de lyckats gestalta en säregen tillvaro i jämtländska trakter, som i viss mån påminner om den norrbottniska atmosfären i Jägarna (Kjell Sundvall, 1996) och som Rolf Lassgård också medverkade i. Som serie betraktad kan man säga att Händelser vid vatten ingår i nordic noir-traditionen, en stil som internationellt sett kännetecknas av två specifika inslag: dels skildringen av den svenska naturen, dels välskrivna kvinnoroller.
Betyg:
Genre: Deckare
Regissör:Mikael Marcimain
Medverkande: Asta August, Rolf Lassgård, Pernilla August m fl.
info@opulens.se
