Faran med att tro allt var bättre förr

21 sep 2021
Eftersom nästan alla har något de minns med värme och glädje blir ”förr” en catch all-fras där alla kopplar på sin egen fantasi för att fylla i bilden av ett gyllene förflutet, skriver Nathan Hamelberg. Montage: Opulens (Bakgrundsbild: Pixabay.com)

NOSTALGI. Det är svårt att undvika diskussioner om huruvida allt kommer kunna återgå till det normala när väl pandemin bedarrat. Men vad var ens det normala?” Nathan Hamelberg skriver om faran med att betrakta det förflutna som alltid något bättre än nuet.

Jag blir lätt beklämd varje gång jag sjunker ner i nostalgikänslor. Inte för att hågkomst är dåligt, utan för att en i bästa fall bitterljuv känsla av maktlöshet oftast kommer som ett brev på posten därefter (som ett brev på posten förr alltså, när posten var välfungerande). ”Det går inte att vrida tillbaka tiden Nathan, sluta drömma, det är meningslöst!”. Till det ska läggas de unkna reaktionära politiska visioner som ofta är insvepta i ”det var bättre förr”-floskler.

Vad var bättre förr? Varken livet, samhället, politiken eller tillvaron är enad utan sammansatt. Och än tydligare belystes det här av Trumps retorik: ”Make America Great Again” vägrade vara tydlig med hur USA var stort förut, eller mer exakt när. Eftersom nästan alla har något de minns med värme och glädje blir ”förr” en catch all-fras där alla kopplar på sin egen fantasi för att fylla i bilden av ett gyllene förflutet oavsett om det gyllene de längtar tillbaka till står i motsättning till varandra. Någon må sakna en tid då de svarta visste sin plats och en annan må sakna en tid då medborgarrättsrörelsen var på marsch. Någon må längta till en tid då kvinnans plats var i hemmet, en annan den tid då kvinnor kom ut i arbetslivet och tog plats politiskt. Någon kan sakna en tid då bilen var frihetssymbol, någon annan en tid då miljöförstöring var ett marginellt problem i jämförelse med samtiden.

Kort sagt, ”det var bättre förr” suddar ut motsättningar och skapar illusorisk harmoni.

Men. Om vi inte får blicka bakåt görs ju samma sak fast från motsatt håll. Den som tvärsäkert pekar ut en väg framåt och avfärdar alla som motsätter sig den föreslagna vägen brukar avfärda opponenter som bakåtsträvare – för att de motsätter sig en väg framåt men kanske förordar en annan väg. ”Den enda vägen” kallades den politik som var inspirerad av nationalekonomen Milton Friedmans ekonomiska teorier. Det finns aldrig bara en väg, det finns alltid flera. Det finns oftast många fler än två. Att framställa det som om det finns två vägar att välja mellan är oftast även det ett sätt att ställa människor inför riggade val. Att inse det och att titta på var nya stigar trampats upp i historien är ett sätt att kunna navigera mot framtiden från nuet.

Delvis är hela det här sättet att tänka sig rörelse – framsteg och tillbakagång, utveckling och reaktion – så präglat av modernism och upplysningsideal. På ett plan är det upplysningstanken – att vi med förnuftet kan styra utvecklingen, att vi genom resonemang kan nå det kloka som leder framåt.

För några århundraden sedan fanns inte ens tanken att framtiden med självklarhet skulle bli bättre på grund av social utveckling, teknisk innovation eller förbättrad ekonomi ens med i de flesta människors föreställningsvärld. Inte som annat än någon religiös, millenaristisk tanke om Jesu återkomst och någon kataklysmisk slutstrid som förebådade ett himmelrike på jorden. Det är just vår föreställning om ständig utveckling som skapat föreställningar om bättre förr, det vill säga: det är vår tanke om ständig utveckling som får oss att kunna tänka att utvecklingen gått i fel riktning.

Allt det här har gjort sig påmint av pandemin eller snarare pandemirestriktionerna. Det är svårt att undvika diskussioner om huruvida allt kommer ”kunna återgå till det normala” när väl pandemin bedarrat. Vad var ens ”det normala”? Om ”det normala” innefattade köttindustri, konsumtion och levnadsmönster som ger upphov till och sprider SARS-virus, vill vi ens till det normala då? Om ”det normala” innebar slimmade intensivvårdsavdelningar och systematisk exploatering av timanställda i äldrevården för att pressa utgifter, vill vi ens tillbaka till det normala? Att återupprätta något – det positiva med ”förr” – kräver att vi genomlyser det och kanske tänker om i grunden, i alla fall om vi ska ha en stor chans att kunna återuppleva det vi håller för att vara gott.

Tänk på allt vi kan göra bättre om vi tar det lite lugnt.

De senaste veckorna har jag nåtts av dödsbesked från vänner och bekanta och många vänner har fått liknande bud – där person efter person bragt sig själv om livet. Jag är inte synsk, och människors motiv till att checka ut från livet på planeten i förtid kan man inte alltid veta. Men en gnagande tanke om att även det föreställt positiva med förr – det glädjefyllda, de rika sociala sammanhangen, de fina gemenskaperna, det lyckade livet – inte var så glädjefyllt, socialt, fint eller lyckat för alla. Så det förflutna kan vara icke önskvärt och farligt till och med när detta förflutna var ett ”nyss” som vi tvingats ur mot vår vilja av en fruktansvärd pandemi. När vi nu öppnar upp, tänk på allt vi kan göra bättre om vi tar det lite lugnt och inte går tvärsäkert in i framtiden.

Känn efter lite. Somligt var bättre förr, annat kan bli så mycket bättre.

ANVÄND DENNA!
NATHAN HAMELBERG
nathan.hamelberg@opulens.se

Nathan Hamelberg är skribent med förflutet som krönikör på Arbetaren, Fria Tidningar och ETC såväl som essäist på Ottar, Kom Ut!, Tecknaren, Fronesis och Ord & Bild. Till vardags verksam med våldsförebyggande arbete i Stockholm.

Följ/gilla oss

Annonser

TelegrafstationenBehrang Kianzad - Vad kostar ett liv?

Veckans Opulens

Veckans Opulens kommer gratis via mail på lördagar. Du kan när som helst avsluta nyhetsbrevet. Anmäl dig här:

Genom att teckna nyhetsbrevet godkänner du Opulens integritetspolicy.

Opulens systermagasin

Magasinet Konkret

Gå tillToppen

Se även

Remedios Varo. SURREALISM. ”En förvandlingens magiska mästare är hon, Remedios Varo.” Det skriver Kristina Maria Mezei som ett en imponerande utställning på Louisiana i Danmark.

Remedios Varo – mästerlig och magisk målarkonst

SURREALISM. ”En förvandlingens magiska mästare är hon, Remedios Varo.” Det
POLITIK. Lars Thulin anar ett hopp för demokratin valåret 2026. Men är månne ljuset i slutet av tunneln bara strålkastarna på ett annalkande snabbtåg som kommer att krossa våra förhoppningar?

Valåret 2026 – Ljuset i slutet av tunneln

POLITIK. Lars Thulin anar ett hopp för demokratin valåret 2026.