
SURREALISM. ”En förvandlingens magiska mästare är hon, Remedios Varo.” Det skriver Kristina Maria Mezei som sett en imponerande retrospektiv utställning på Louisiana i Danmark.
Remedios Varo. Magins målare.
Louisiana Museum of Modern Art,
Humlebæk, Danmark.
Utställningen pågår till och med den 10 januari 2027.

Så här tydligt sammanfattar Remedios Varo (1908–1963) sin konstnärliga praktik året innan hon, alltför tidigt, gick bort:
”Jag har alltid strävat medvetet efter att skapa verk som var mystiska – i den meningen att de avslöjar ett mysterium, eller mer exakt: att de inte följer en logisk ordning, utan snarare en intuitiv, spådomsinriktad och irrationell sådan.”

Så är du intresserad av yoga, tarot-kort, astrologi, ockultism, mystiska och esoteriska läror eller om du växte upp med Tolkien och Harry Potter – ja, då hittar du mycket inspiration i Louisianas pågående Varo-utställning. Den är en storslagen retrospektiv över en överraskande aktuell konstnär.
Här sugs vi in i en förtrollad värld befolkad av magiker, excentriska vetenskapsmän, interstellära farkoster och sällsamma resor över hav och land, där varelser av olika slag involveras i gåtfulla ritualer, drabbas av uppenbarelser, insikter och visioner.

Född i Spanien och utbildad vid konstakademin i Madrid kom Remedios Varo redan som ung i kontakt med det konstnärliga avantgardet både på hemmaplan och senare i Paris.
I Madrid umgicks hon med poeten Federico García Lorca, filmaren Luis Buñuel och konstnären Salvador Dalí. I Paris lärde hon känna surrealisterna, kretsen kring André Breton, konstnärer som Max Ernst från Tyskland, Roberto Matta från Chile, Victor Brauner från Rumänien och engelsmannen Gordon Onslow Ford, för att nämna några.
Andra världskriget tvingade henne, i likhet med många andra, i exil. Flykten från Paris till Marseilles och färden över havet kom att bli en traumatisk upplevelse för Varo. Tillsammans med sin partner poeten Benjamin Péret kom hon 1941 till Mexico City, ”den surrealistiska platsen par excellence” enligt rörelsens ledare André Breton. Här fanns en grupp av europeiska och mexikanska konstnärer som hon redan delvis hade lärt känna.
Men hon behåller kontakten med Europa och är en flitig brevskrivare. Kortfattat sammanfattar hon sitt liv i det nya landet: Jag bor vid havet. Jag har katt och fem kanariefåglar.
Vänskapen med Carrington och Horna
Det allra mest betydelsefulla under åren i Mexico City var vänskapen med den engelska konstnären och författaren Leonora Carrington och fotografen Kati Horna från Ungern. De tre damerna, som lekfullt och på allvar kom att kalla sig häxor, tillåter sig att skapa en distans till turbulensen i Europa och intresserar sig för Mexikos gamla historia.
De delar sina vardagssysslor och läser filosofi och österländska vishetsläror. Det ägnar sig åt I Ching och tarot, är nyfikna på alkemi, ockultism och mysticism. De skriver drömdagbok, antecknar sina magiska lekar och mantran. De går till marknaden och handlar medicinalväxter, svampar och grönsaker för att tillreda stimulerande drycker, de använder magiska stenar och sätter tilltro till månens och stjärnbildernas inverkan på den konstnärliga processen.

Remedios Varo bär på stor kärlek till naturen, fåglar, katter och växter. I ”Trotsig planta” ser vi hennes försök att identifiera och komma nära en liten växt. Scenen är en plats för ett levande experiment med sticklingar i vatten, småplantor, frön, flaskor och en vacker blomma. Tystnad och andäktig eftertanke genomsyrar situationen. Förståelsen, insikten kan komma som en uppenbarelse.

I en annan målning drabbas urmakaren av en ljusvision vars kraft får de små kugghjulen att trilla ner från bordet som mindre planeter. En blåögd katt, små växter och raden av äldre forskare, fångade i tiden, bevittnar miraklet.
Remedios Varo – vetenskap och andlighet
Remedios Varo var lika intresserad av naturvetenskap som andlighet. Hon följde Einsteins teori om tid och rum, liksom Heisenbergs och Nils Bohrs diskussioner om kvantfysiken. Hon tog till sig observationerna om partiklarnas förvandling i en undersökningssituation och drog paralleller till konstens stora inverkan på betraktaren.

Resor är ett återkommande tema och Varo såg ju sig som en sökare. I målningen ”Utforskning av Orinocoflodens källa”, tar hon sig fram i en underlig farkost likt en upptäcktsresande. Hon kommer till en trädstam där vatten strömmar fram ur en magisk glasbägare.
Under sena 1500-talet och tidiga 1600-talet lockade Orinocoflodens hemliga källa i Sydamerika engelsmannen Walter Raleigh uppför floden för att söka efter den mytomspunna guldstaden El Dorado. Titeln anspelar på Varos inre resa: intresserad av zenbuddism och meditation som hon var, utgjorde själva målandet en meditativ process. Att finna det högre medvetandet liknas vid att hitta guld.
Hon hade sin andliga vägledare, den armeniske filosofen Gurdjieff som lärde ut praktiska metoder och rutiner för att uppnå högre medvetenhet. Dessutom lyssnade hon uteslutande på gregoriansk musik när hon målade.
Remedios Varo tål att närstuderas
Det ligger nära till hands att vilja närstudera Remedios Varos målningar. Hennes noggranna teknik grundlades redan under åren då hon studerade vid konstakademin i Madrid. Intresset för renässansens arkitektur, avskalade koncentrerade scener men med inslag av minutiöst utstuderade tekniska och botaniska detaljer kom att prägla hennes bilder.

Hon är noggrann med stråna i djurens päls, fjädrarna i fåglarnas dräkter, insekternas spröt eller genomskinligheten i vingarna. Tidigt anammade hon surrealistiska tekniker som fumage och dekalkomani och var mycket noggrann med kvaliteten i valet av penslar och färger. Under nattliga sessioner laddades de, i Varos föreställningsvärld, med kraften hos månens och stjärnornas ljus.

Surrealismen var en mycket mansdominerad rörelse. Kvinnan framställdes som en passiv varelse, sågs antingen som en erotiskt inspirerande musa, en minderårig skönhet, en ”femme-enfant”, eller rent av en androgyn figur. Hos Remedios Varo är kvinnan däremot aktiv och skapande.
Hon vakar över tid och rum och hon förvaltar gamla ockulta kunskaper och känner till kosmiska energier. Dessa kan hon utnyttja både i sin konst och sin vardag. Köket förvandlas till ett slags laboratorium där vetenskaplig forskning också får plats.
Det har under senare år varit aktuellt med kvinnliga surrealister: redan 2014 visades Leonora Fini på Bildmuseet i Umeå och det kom en biografi om henne för något år sedan. Leonora Carringtons konstnärskap angav tongångarna under förra Venedigbiennalen och en utgåva med hennes sons memoarer utkom 2021. Ylva Snöfrids rituellt och andligt laddade utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm kan smidigt kopplas till dessa exempel.

Under sina sista år ansluter sig Remedios Varo till de då aktuella nyandliga rörelsernas förhoppning om en ny era. ”Detta är gryningen till Vattumannens tidsålder” sjunger man i inledningssången Aquarius i rockoperan ”Hair” i slutet av 60-talet. I målningen ”Mot Aquarius” liknar både den andliga vägledaren och den lilla människan hon håller i handen Varo själv.
En förvandlingens magiska mästare är hon, Remedios Varo. Målmedveten och självmedveten i allt sitt sökande framstår hon som en ständig inspirationskälla. Passa på att se utställningen, om inte på Louisiana så på Moderna Museet i Stockholm dit den fortsätter nästa år.

info@opulens.se



