
Så var det då dags att plocka fram en lp som, med två tyska systrar, kan kittla reptilhjärnan. Ja, jag erkänner att det finns skivor jag köpt för det är attraktiva damer som sjunger. Ja, jag köpte Samantha Fox på maxibildskiva till min pryda mors förtret. Det var en tid när jag började ana att livet var mer än rymdlego, kåbåjsare och pickadoller.
Men här handlar det om två tyska pojkflickssystrar, Humpe & Humpe. Ja, visst låter det så där lite ölstuge-ekivokt frodigt. Eller hur? Lägg till att videon till “Three Of Us” närmast handlar om att få med prästen, vid vigseln, på en trekant och vi är på det klara med att vi inte rör oss på det det fina, skira, känsliga Melissa Horn-territoriet.
Så vad ska man säga om det? Det är som försöka intellektualisera Benny Hill. Tänk så här istället: Det är bra studsande pop som befäster tyskarnas förmåga att göra plastiga one-hit-wonders och musik som träffar i samma centrum i hjärnan som flintastek och kall burköl.
Så föll då muren och hela den kommunistiska sfären och den publikfriande europopen och italodiscon fick en andra andning. Den fick fortsatt liv i öst som ett uppskattat exempel på västerländsk flärd. Flärd, som till exempel ryssarna suktat efter så länge. I väst gick vi vidare med britpop och grunge och lät åttiotalet leva vidare i efterhand på något glittrigt Moskvadiskotek.

jesper.nordstrom@opulens.se



