Helgporträttet: “Jag har inget jättetydligt mål”

VINNAREN. Igår offentliggjordes de tio vinnarna av “Sveriges största novelltävling” som arrangeras av Opulens och Ekström & Garay förlag. Idag publicerar vi förstapristagaren Paolo Nobis Sandéns novell och Elin Stadenberg passade på att intervjua honom. 

Hej Paolo,

Opulens och Ekström & Garay utlyste Sveriges största novelltävling, tillsammans med Göteborgs-Tidningen, Sparbanken Syd och Kvällsposten, och du vann! Hur känns det?

– Det kändes väldigt skönt med bekräftelsen. Det är svårt att gå runt och hoppas när så många är med och skriver, men det var ju jättekul!

– Speciellt med den här novellen som jag bara har skrivit för mig själv och skickat iväg, ingen annan har sett den innan. Det är kul när det man själv tänker och hoppas att någon mer ska gilla når hela vägen fram, och med den juryn var det väldigt hedrande.

Förutom att publiceras i en antologi med de tio vinnande bidragen så är första pris 35 000 kronor, hur kommer du att använda dem?

– Jag har inte kommit fram till det konkret, men de kommer definitivt att komma väl till hands. Jag kan försöka sitta och skriva mer nu när jag har mer pengar.

Din novell heter “Iris Cooler-son” och handlar om en ung tjej som heter Emma och träffar Iris. Kan du berätta lite mer om dem och handlingen?

– Handlingen följer Emma när hon träffar Iris och deras vänskap som kommer ur det. När jag började ville jag få fram en känsla som jag själv hade mycket i deras ålder. Dels att man kände sig liten ibland men började tänka mer självständigt, och dels den ilska som Emma har i sig och inte vet hur hon ska hantera. Hon ristar i sitt skrivbord eller skriver i böcker för att få det ur sig. När hon träffar Iris blir hon hennes bundsförvant samtidigt som Iris är äldre och det blir svårt för Emma att veta hur hon ska bete sig tillsammans med henne. Det finns en vänskap mellan dem men Emma är hela tiden på sin vakt. Jag ville få fram både frihetskänslan och känslan av osäkerhet.

Hur kom du på idén till novellen?

– Jag började mest bara skriva, utifrån ett barn som har mycket av den här irrationella ilskan i sig. Men först skrev jag från en förälders perspektiv och testade olika ingångar och röster. Jag fastnade för att berätta ur Emmas, men också ha en äldre variant av henne som ser tillbaka på allting.

Någonting jag tycker är intressant i din novell är att den är skriven i du-form när berättelsen riktar sig till Emma. Vilken effekt ville du uppnå med det?

– Jag känner att det tilltalet kan ge en distanserad version av berättaren så att hon kan se tillbaka med andra ögon än när hon var mitt i det. Berättelsen hoppar framåt till när Emma är i vuxen ålder och till slut när hon har barn själv. Jag tänker att hon kan relatera till känslorna hon hade i yngre ålder men har fått distans till dem nu.

– Det kan också skapa tempo i berättelsen att tänka tillbaka och lista upp olika händelser, istället för att beskriva dem i nutid från insidan.

Vilken plats har skrivandet i ditt liv annars?

– Jag håller på med film så jag skriver manus och sådant. Parallellt med det försöker jag skriva mer skönlitterärt, men inget annat än noveller. Ju mer jag känner att jag får till det, ju mer tillfredsställande är det att skriva en historia från början till slut. Istället för att skriva ett manus som sedan går vidare i många led och blir någonting annat på slutet. Speciellt det här året när jag har varit isolerad mycket har det varit väldigt upplyftande att skriva tankar och idéer.

– Jag har alltid tyckt om noveller, de ger en annan form av upplevelse och jag uppskattar formatet. Två författare jag fastnat för är Janet Frame och J.D. Salinger med Nine Stories. Man får en väldigt tydlig röst i och med de korta textsjoken. Jag gillar när rösten återspeglar någonting i en själv som man kan koppla an till eller när den beskriver världen som man själv ser den. Det blir på ett annat sätt med romaner för de är ju längre, men det beror speciellt på författarna och om de talar till en.

Spännande! På vilket sätt håller du på med film?

– Det är det jag har pluggat, filmproduktion, och sedan har jag fått projektstöd i olika omgångar för att göra film. Men nu ska jag snart börja en kurs i museologi. Jag är intresserad av film- och mediehistoria och hela kulturarvsbiten.

Kul! Du har ju skapat en lång rad kortfilmer som visats på olika filmfestivaler bland annat. Vad handlar de om?

– De liknar novellerna, med vardagssituationer och dialog åt det komiska hållet. Det är inga genrefilmer utan mer små vardagskomedier.

Hur kan ditt filmskapande inspirera ditt skrivande och vice versa?

– Framför allt känner jag att jag har lärt mig mycket genom att läsa manus. Jag gillar dialog och fastnar för dialogdrivna karaktärer där det kommer fram hur de pratar. Med filmmanus och dramatik, läsa pjäser, kan man få bättre förståelse för hur folk pratar. Det ger mig stor förtjänst att studera rak dialog. Sedan samlar man ju på sig stämningar från filmer men det är en annan sak att skriva de i text på ett skönlitterärt sätt.

Vilka teman brukar du beröra och varifrån hämtar du inspiration?

– Jag har inget tema så, jag tänker som jag tänker när jag sätter mig ner och skriver. Inspirationen kommer från en blandning av andra författare, filmer och musik som berör en, ihop med personliga minnen och upplevelser. De gånger jag skrivit helt självbiografiskt har jag blivit uttråkad, jag måste ha någon slags förskjutning från mig själv.

Varifrån kommer intresset för skrivande, hur började du med det?

– Jag skrev mycket när jag var liten, först historier men sedan gick jag över till annat som musik och film. Efter tjugo började jag läsa mer och mer, när jag hittade författare vars röster tilltalade mig. Jag ville också kunna skriva så och skildra världen på det sättet. Så jag testade igen, försökte skriva som personer jag tyckte om och insåg att jag blev mer och mer nöjd med resultatet. Jag fortsatte öva på att skriva längre och längre och det har ökat med åren.

Har du några särskilda ambitioner med ditt skapande?

– Jag vill börja skriva längre och längre noveller och kunna få ihop historier som är större. Jag känner att jag får en ny idé efter en annan, jag vill hålla igång det, fortsätta skicka in till tävlingar och kanske bli publicerad.

Håller du på med något projekt nu och vad drömmer du om framåt?

– Nej ingenting så. Jag skriver hela tiden på olika berättelser och ser om det finns någonstans att skicka in dem. Men inget särskilt projekt, det kommer och går.

– Jag har inget jättetydligt mål, så länge jag kan utvecklas, skriva mer och bli bättre!

Och en sista fråga, alla vinnare får tio exemplar av antologin med de vinnande bidragen, vad kommer du att göra med dina?

– Jag kommer att ge dem till folk i familjen. Det ska bli väldigt kul att se allting i print!