MUSIK. Nyligen kunde besökarna i Sankt Burchardi-kyrkan i den tyska staden Halberstadt uppleva något som vid en första betraktelse kan liknas vid en festival. Men det var både mindre anspråksfullt och högtidligare än så när nya toner började ljuda ur den specialbyggda orgeln. Andreas Engström berättar om världens längsta musikverk.
Även om bara några få toner hittills klingat är det nog redan världens längsta musikframförande: John Cages verk för orgel Organ2/ASLSP (As SLow aS Possible). Verket brukar helt enligt anvisningarna framföras ytterst långsamt och utdraget. I slutet av förra seklet funderade man på hur det skulle bli om man verkligen tog konsekvenserna av spelanvisningarna. Den satta längden utgick ifrån att år 2000 var det 639 år sedan den första orgeln installerades i kyrkan, och så många ytterligare år ska det därför pågå.
I september 2001 inleddes det med en drygt ett år lång paus varpå den första tonen klingade i februari 2003. Nu, nästan sju år sedan det senaste tonbytet, den hittills och för lång tid framöver längsta perioden med samma toner, lades ytterligare två toner till ackordet. Växlingen utfördes manuellt av sopranen Johanna Vargas och organisten Julian Lembke
Tonerna alstras mekaniskt av en motordriven blåsbälg som drivs av solceller – konstruktionen åtminstone invaggar en i tron att verket rent teoretiskt kan pågå för alltid.
Orgeln upplever en ny renässans (den föregående renässansen var på 1960-talet) bland unga experimentmusiker, ljudkonstnärer och även popmusiker. Det tyska hantverket i orgelbyggande utsågs rentav till ett av Unescos världsarv 2017. Och på SVT visades nyligen en fin film, Orgeldrömmar, om några unga organisters vedermödor inför och under en orgeltävling.
Det finns en viktig musikalisk term som refererar till en utdragen liggande ton som särskilt låter sig alstras genom orgelns mekanik – orgelpunkt. Detta är i nästan detsamma som en drone, som är ett allmänt betydligt mer känt begrepp och som sedan de första tonerna kunde höras i orgeln i Halberstadt utvecklats till en egen musikalisk genre. Denna slår en brygga till företeelser som deep listening som bland annat handlar om meditation och att låta den aktiva lyssnaren utforska sin soniska miljö och erfarenheter. Är det alltså kyrkan som kommit att förena kulturarv, estetik och allmänna förändringar av lyssnarvanor och som gör att folk vallfärdar till Halberstadt, särskilt när det som nu sker en Tonwechsel? För att det utdragna förloppet ligger i samklang med dagens estetik?
I ASLSP förenas konsertens sociala begivenhet med ljudkonstens inbjudan till kontemplation. Orgeln överskrider i sin tur idén om instrumentet då den uppgår i arkitektur. Och som ytterligare utvidgning av rummet finns tiden i form av frusna klanger, som dock förändras beroende på kroppsställning, hur man rör sig i rummet och sinnestillstånd. Rumtiden är i ständig förändring då ljudet som fysiska vibrationer sätter kroppen i svängning.
Men kanske handlar det också om att kyrkan är den plats där det privata tydligast förenas med det offentliga? Det sker genom de toner som genomströmmar kropp och själ, hos individen i gemenskap med andra. Nej, någon festival var det inte frågan om vid den senaste Tonwechsel. Kanske är det också fel att kalla det konsert eller ljudinstallation. Snarare rör det sig om en lång och utdragen ritual, i vilken det står var och en fritt att ingå lite som man vill.
andreas.engstrom@opulens.se
