SPRÅKVIRTUOS. “Liksom många andra västerländska författare är Duras ambivalent i sin skildring av kolonialt våld. Å ena sidan beskriver hon illusionslöst kolonialismens grymhet och cynism och å andra sidan framställer hon den koloniserade platsen i sig som en våldsam och barbarisk plats.”
ORKESTERVERK. “Anders Hillborgs Aeterna-musik ger definitivt en bild av evighet – och det är just detta faktum som är själva problemet. En mer sövande musikupplevelse har jag inte haft på länge: en nästan två timmar lång monotont molande ljudmatta”, skriver Björn Gustavsson.
MEDRYCKANDE. “I självbiografin Livet som nu kommer ut på Natur&Kultur lagom till Åsa Mobergs sjuttioårsdag skriver hon, medryckande och insiktsfullt, om sitt liv från uppväxten på Lidingö på 1950-talet fram till 2004 då hon träffade sin nuvarande man, Bror Boije”, skriver Elisabeth Brännström.
ÖGONBLICK. “När man så efter en lång tid av experimenterande fann ett sätt att fixera bilderna i fotografier, kunde man äntligen bevara dem. Nu kunde man slutligen ’fånga verkligheten’ på bild. Den exakta bilden av verkligheten. Men betydde det då att även känslan var fångad? Jag tvivlar”, skriver Ida Thunström.
SPRÅKSPEL. “Jag läser vill ej mer gå i vall som lyrik hellre än hörspel; det sistnämnda är dessutom tänkt att framföras till musik, vilket skapar en annan sorts upplevelse; Mayröckers lugna röst håvar milt in den spretande lekamen hennes texter är”, skriver Helena Lie.
SHOW. Det cirkulerar en video som föreställer att USA:s president Donald Trump, misshandlar CNN. Journalistkåren rasar och menar att Trump implicit uppmanar till våld mot journalister. Åter igen framställs den amerikanska presidenten som en skurk som uttrycker sig på ett sätt som presidenter inte bör.
FREDAD ZON. “Under mänsklighetens historia återkommer tanken på den heliga fristaden. Det befäl som ansvarade för insatsen mot kyrkans familjeläger behöver också en sådan plats. Och statsministern liksom du och jag.” Helena Myrstener skriver om kyrkofriden som kränktes i fredags.
LAGOM. “Mrs. Åkerström hävdar att begreppet kan härledas till vikingarnas solidariska dryckesseder. Mjödhornet gick laget runt, ingen drack för djupt, ingen fick för lite, till alla lagom mycket, ingen blev utan”, skriver Ivo Holmqvist.
