STOR HUMOR. Peter Törnqvist är en egensinnig prosaist, med stor humor och ett påtagligt allvar. Det är lätt att följa med honom, skriver Bo Bjelvehammar.
Flygbyken av Peter Törnqvist
Norstedts
Flygbyken av Peter Törnqvist är en samling kortprosa, närmare bestämt åttiofyra kortstycken av text, det kan vara märkvärdiga tidningsnotiser från 1800–talet, egna betraktelser, utifrån det som ses och upplevs, det kan även handla om föremål som bevarats från äldre tider, lämningar och kvarlevor, inte direkt fornlämningar och fossila ting, bara lämningar.
Prosan präglas inte av tematik och ordning, snarare av en lätt vildvuxenhet, dock inte spretighet. Allt framskrivs med en stor fyndighet och en tydlig finurlighet.
Den ende författare jag kommer att tänka på är Claes Hylinger, men Peter Törnqvist är en svensk författare och översättare med en alldeles egen “ordmån” och egna landskapsrum och djurbilder.
Det finns grader av humor, stänk av vemod och ibland bara en stor skönhet i hans prosa, som när han skriver om hur det går till att ta död på en ung gärdsmyg i ett främmande land. Det är ingen fågel som omges av ett knäppande och ett smattrande utan den bara ligger på vägen i hettan och är ynklig och väntar på att dö.
Med samma kärlek skriver han om knipungarna, som bara efter ett dygn lämnar holken eller det gamla spillkråkeboet, mamman lockar på marken, de ger sig ut på en flygtur, utan att veta vad de tar sig till och ger sig in på. Det finns bara faror som väntar, buskar, starr och ormbunkar, väldiga, för en knipunge, grenar och stenar. Om de når vattnet med livet i behåll, så lurar gäddan i vassen.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Tidningsnotiser från 1800-talet får stor plats i boken, nyheter som då bedömdes som viktiga att delge allmänheten. Ljusdals Tidning uppmärksammar en tilldragelse på Österlen i oktober 1896: ”En ko hoppade av Ystadståget i stark fart nära Örups gård. Vårdaren hoppade efter. Båda gjorde kullerbyttor, men reste sig ånyo och tågade i sällskap till närmaste station.”
En ännu angelägnare nyhet är den om abborren, som under ett halvår reste med tåget mellan Kristianstad och Sölvesborg i lokomotivets vattenbehållare. Den matades av tågpersonalen, blev nästan tam, då det hemska inträffade. Det gjordes en påfyllning av vatten i Bromölla, vattnet var otjänligt och ”detta bekom abborren så illa att han dog, till stor sorg och saknad för sin vårdare.”
Peter Törnqvist är en egensinnig prosaist, med stor humor och ett påtagligt allvar och det är lätt att följa med honom, plötsligt står jag själv där vid stationen och väntar på den brandgula rälsbussen, den gick inte fort men framåt på ett behagligt vis.
bobjelvehammar@opulens.se
