FELAKTIG BILD. Att Ryssland, Assad och konspirationsteoribenägna amerikanska webbsidor nu verkar få rätt när det gäller vad som hände i Douma i Syrien i april 2018, betyder inte att de måste ha rätt i framtiden, förstås.
EMPATI. När bilder av enskilda, livlösa barn nästan endast leder till tillfällig handlingsvilja, måste vi fråga oss själva hur många döda icke-vita barn som vi behöver se för att få en empatisk impuls att vilja stoppa lidandet, skriver Kevin Shakir.
INTERVJUER. De syriska kvinnornas erfarenheter är av allra värsta art men de lever och kan berätta. Yazbeks starka intervjuer vittnar om en outtröttlig kamp för mänskliga rättigheter och allas lika värde i ett land där ingenting av detta längre existerar, skriver Carolina Thelin.
AVSLAG. Vår kulturkorrespondent Anne Edelstam, själv engagerad i arbetet, om hur afghanska flyktingar får hjälp av Svenska kyrkan i Paris. Många av dem har sökt asyl i Sverige men fått avslag av migrationsverket och sedan tagit sig till Frankrike.
LOJALITET. Ska vi överge vår nationella identitet? Nej, jag kan vara lojal med min familj, min by, min stad, mitt land, men även med min världsdel och med min planet, skriver Hans Leander från Demokrati utan gränser.
MILITARISERING. Trumps plan att ytterligare militarisera det amerikanska samhället underlättas av utvecklingen under de två tidigare presidenterna Bush och Obama, skriver Lars Borghem i ett debattinlägg som ingående avhandlar amerikansk försvarspolitik i ett historiskt perspektiv.
KRIGSVITTNE. Linda Bönström har träffat Dorpec Kobane, som arbetat som frivillig fältläkare i Kobane och vars bok Kobanesyndromet släpps den 14 mars 2018.
DOKUMENTÄR. Under Göteborgs filmfestival är regissören och filmaren Jasmijn Kooijman aktuell med kortfilmen Nu bor jag på en camping, en berättelse om några flickor på ett asylboende i Möllstorp. Vi möter henne i ett samtal om kameran, mänskliga rättigheter och relationer.
AFRIN. Det var trettioett år sedan, luften vibrerade av stridsplanen, och historiska minnesplatser, hem och hus brann ännu en gång. Efter år av inbördeskrig och sedan krig mellan grannländer föddes jag i mitt dåvarande hem i iranska Hamedan.
SMÄRTSAMT. ”I en källare skriver hon den berättelse som är romanen och jag läser och tappar andan. Rima sätter ord på det värsta utan att förstå men det är kanske just det som gör att orden träffar rakt in i hjärtat”, skriver Carolina Thelin
