Amélie Nothomb skildrar kulturkrockar i Japan
ROMAN. ”I egenskap av en bok som skildrar kulturkrockar är detta nyttig läsning,” skriver Lis Lovén som läst ”Förundran och bävan” av Amélie Nothomb.
Sveriges dagliga kulturmagasin
Bannerhed skriver stilrent om en särling
ROMAN. Bo Bjelvehammar konstaterar att Tomas Bannerhed skapat ett mästerligt porträtt i sin senaste roman.
David Szalay skriver mästerligt om alienation
PROSA. ”Med små och enkla medel byggs en värld där dessutom spänningen
Ingenting är verkligt, men allt kan hända
ROMAN. Trots allt är läsningen av Rushdies senaste roman Quichotte lite som att spisa en måltid där det mesta består av bilder, eller bilder av bilder, av maten. Det är inte enbart tillfredsställande, skriver Nette Wermeld Enström.
Ett svar i romanform till “det manliga geniet”
PROSA. Den danska klassikern Har jag varit här förut av svenskfödda Sandra Holm har nu översatts till svenska. Anna Remmets har läst romanen och konstaterar bland annat att “den ofta rytmiska prosan skvallrar om att den som håller pennan dessutom är poet.”
Skandalomsusad bok om nazikollaboratör
PROSA. Som roman betraktat fungerar Stella ganska bra. Den är ofta lite väl kitschig, men spännande och ibland rätt så lärorik, skriver Elisabeth Brännström om Takis Würgers skandalomsusade bok.
Kraftfullt och ambitiöst romanbygge
LITTERATUR. Renegater av Klas Östergren är ett otroligt kraftfullt och ambitiöst romanbygge, som spänner över många år och skiftande händelseförlopp och innehåller flera intressanta och välresearchade ämnesområden, skriver Elisabeth Brännström.
Roman som börjar bra men mattas av
PROSA. Elisabeth Brännström har läst Carola Hanssons roman Minnestrådar, med viss behållning. Men “problemet med romanen är att laddningen avtar där den borde ha ökat,” skriver hon.
Coronaomläsning: Volter Kilpi
PROSA. “Det är ingen lätt roman att mäkta med, den kan ta ett år att ta sig igenom, eller i mitt fall en effektiv läsvecka med sju timmar om dagen. Hur man än vrider och vänder på det är det en unik litterär prestation. Opulens medarbetare återvänder till för dem
Snudd på alltför elegant prosa
PROSA. Ben Lerner är en ordkonstnär som kräver koncentration av läsaren och som översättare har Andreas Lundberg säkert brottats med språket. Det väller fram, prosa övergår i poesi, slang blandas med högstämdhet. Till slut blir det nästan för elegant, skriver Carolina Thelin.
Vi behöver se världen och livet genom Valeria Luisellis ögon
PROSA. De förlorade barnen är tung i ordets mest lockande bemärkelse. En viktig bok, en bok jag tror – hoppas – kommer att läsas i många år, skriver Camilla Carnmo.
Tillsammans är vi starka
SJÄLVBIOGRAFISKT. “Det sociala arvet är en våt filt som tynger och begränsar och det fria valet är oftast en chimär. Två vita dvärgar är en svidande kritik av det samhälleliga system som påstår sig värna om de utsatta men också en kärleksförklaring till dessa,” skriver Carolina Thelin som läst Lo
Telegrafstationen
Opulens systermagasin
