Ingenting är verkligt, men allt kan hända

Litteratur
Salman Rushdie. (Foto: Randal Slavin)
Salman Rushdie. (Foto: Randal Slavin)

ROMAN. Trots allt är läsningen av Rushdies senaste roman Quichotte lite som att spisa en måltid där det mesta består av bilder, eller bilder av bilder, av maten. Det är inte enbart tillfredsställande, skriver Nette Wermeld Enström.

 

Quichotte av Salman Rushdie
Översättning: Amanda Svensson
Albert Bonniers Förlag

1988 skulle den indisk-brittiske författaren Salman Rushdie ha avrättats för sin roman Satansverserna, om Irans dåvarande ledare Ayatollah Khomeini fått bestämma. För att skydda sig från rasande fundamentalister levde Rushdie därefter under beskydd i åratal. Som tur var kunde han fortsätta dikta satir över världens bisarra utveckling. Nu skildrar Rushdie världen från sitt nya hemland USA och det är också där, i den indiska diasporan, som handlingen i hans senaste roman (som utkom på engelska förra året) utspelas.

Quichotte har kallats för en postmodern omskrivning av Miguel de Cervantes Don Quixote, inspirerad av Shakespeare och med referenser till världslitteraturens alla hörn. Internationellt har den redan hyllats som en kritik av ”Trumplandia”, men om man läser Quichotte med postmoderna linser, som Rushdie uppmanat till, är det inte Trumps Amerika som här skildras först och främst, utan en globaliserad värld som ger upphov till fenomen som Trump. Och det är en stor skillnad.

NETTE WERMELD ENSTRÖM

 

Nette är frilansande skribent, statsvetare, socialantropolog och socialarbetare inom socialpsykiatrin. Hon växte upp i hälsingeskogarna men bor numera på västkusten. Däremellan har hon levt på dussintalet platser i flertalet länder på tre kontinenter. Hon har varit allt från servitris i Andalusien till solidaritetsarbetare i Amazonas.

Det senaste från Litteratur