ROMAN. Carolina Thelin anser, trots smärre invändningar, att chilenaren Alejandro Zambras ”Bonsai” är en stor roman i det lilla formatet.
Bonsai av Alejandro Zambra
Översättning: Annakarin Thornburn
Bokförlaget Tranan
Zambras romandebut
”Bonsai”, är den chilenske författaren Alejandro Zambras debutroman från 2006. Det är en tunn liten bok, språkligt minimalistisk. Nu, äntligen, finns den på svenska i utmärkt översättning av Annakarin Thornburn.
Boken fick både det chilenska kritikerpriset och det chilenska kulturrådets pris för bästa roman.
Senare romaner av Zambra
2015 kom barndomsskildringen ”Vägar hem” ut på svenska, även den en roman i miniatyr, en skildring av en författare som ser tillbaka på sin barndom i Santiago, några år innan Pinochets diktatur föll. Zambras andra roman ”La vida privada de los árboles” från 2007 (Trädens privatliv, ännu inte i svensk översättning) är på många sätt besläktad med ”Bonsai”. Där har Zambra, som Ulf Eriksson skriver i sin recension i Svenska Dagbladet, ”etablerat ett mikrokosmos präglat av väntan, långsam växt och stora avstånd”.
Zambras metafiktion i ”Bonsai”
I sina romaner använder sig Zambra ofta av metafiktion, det vill säga att skriva om att skriva, vilket blir tydligt i ”Bonsai”. Här träffas de två unga och svartklädda litteraturstudenterna, Julio och Emilia. Ett tentaplugg övergår i en fest på vodka och för att imponera på Emilia ljuger Julio om att han läst Proust, vilket Emilia ljuger om att hon också gjort.
De gör en ”omläsning” av ”På spaning efter den tid som flytt” där de förtjusas över passager de inte insåg djupet av i sin ”tidigare läsning”. Lögnen ligger där som en genant detalj de aldrig avslöjar men kanske är det den som binder dem samman. Litteratur blir kärlek när allt de lever för – att läsa och knulla – geggas ihop i en underbar smet.
Efter något år glider de dock ifrån varandra. Emilia åker till Madrid och redan inledningsvis får vi veta är att hon dör. Julio träffar den store författaren Gazmuri som erbjuder Julio att transkribera hans senaste roman.
Gazmuri berättar att den handlar om en man som får veta att hans ungdomskärlek är död, en kvinna som han odlade en bonsai med. När uppdraget går till någon annan bestämmer sig Julio att genomföra projektet ändå, men genom att skriva romanen på sitt eget sätt. Han kallar den för ”Bonsai”.
Bonsaiskötseln och skrivandet
Julio skriver på sin ”Bonsai” men blir alltmer uppslukad av att odla sin egen bonsai. Han köper handböcker för att förkovra sig i bonsaier där det bland annat står att en bonsai är en konstnärlig kopia av ett träd i miniatyr. Att den består av två komponenter: ett levande träd och ett kärl, att en bonsai aldrig kallas för ett bonsaiträd för att ordet redan innehåller den levande komponenten.
”Då skäms han över Bonsai, sin improviserade roman, sin onödiga roman, vars huvudperson inte ens vet att valet av kruka är en konstform i sig, att en bonsai inte är ett bonsaiträd eftersom ordet redan innehåller den levande komponenten. Att sköta en bonsai är som att skriva, tänker Julio. Att skriva är som att sköta en bonsai, tänker Julio.”
Övriga romangestalter
Det finns andra personer i Zambras roman som är värda att lyftas, bland andra Emilias barndomskompis Anita. Hon letar upp Emilia i Madrid och hon tycker Emilia ser deprimerad ut. I Anitas ögon ser hon ut som en knarkare.
Även om det är det sparsmakade som är Zambras signum och styrka kan jag känna att jag går miste om något. Alla dessa berättelser i berättelsen som inte berättas. Vad som hände i Madrid till exempel. Eller att få veta lite mer om Julios kusin Isidora, som egentligen inte var Julios kusin och egentligen inte hette Isidora och som tog Julios och många andras oskuld.
Melankoli och humor
Men ”Bonsai” är ändå en stor roman i det lilla formatet där Zambra lyckas väva sin berättelse med både melankoli och humor.
Redaktör Prosa & poesi
poesi@opulens.se
