ROMAN. ”Anna-Karin Karlsson har ett vidunderligt vackert språk, rikt och med en poetisk mättnad.” Det skriver Bo Bjelvehammar som läst hennes roman ”Alla dagar nära”.
Alla dagar nära av Anna-Karin Karlsson
Albert Bonniers förlag
Anna-Karin Karlsson är författare, arkeolog och skrivpedagog. ”Alla dagar nära” är hennes första roman för vuxna.
Det är en historisk roman, som börjar 1810 och slutar 1882. Handlingen tilldrar sig i Småland och några enstaka ortnamn vittnar om att vi rör oss i Kalmarbygden.
I berättelsens mitt står en kvinna, Sara Knutsdotter. Det är hennes liv, från första till sista andetaget, som vi får följa. Ett bland många vanliga kvinnoliv från denna tid. I samhällets utkant, där livet inte bara är påfrestande, utan där varje dag handlar om att överleva. Det gäller att tänka efter så att maten ska räcka till alla. Samt att det finns några rester att ge till husdjuren.
Det är ett utpräglat skiktat samhälle, där Sara och hennes familj finns i utmarkerna. De får tjäna och behaga andra för att klara sig. Genom arbete och åter arbete får de smulor från de fina herrarnas bord.
Alla måste arbeta. Det gäller även Saras barn. De barn som hon har med Simon Karlsson, en god, mild och strävsam människa. Bredvid sina egna barn tar Sara och Simon hand om två andra barn, Johannes och Manda. Särskilt Manda visar upp både mod och ambitioner för framtiden.
På den tiden var utsatta barn som handelsvaror. Det märkliga är att alla i familjen ser framåt och gläds åt det lilla trots stora besvär och svårigheter.
Ett av barnen kan till och med säga till sin mor: tänk vad vi har det bra.
Det finns vissa scener, som är så gripande att de känns rent fysiskt under läsningen. Det rör sig om starka akter av utsatthet. Några bilder stannar kvar långt efter läsningen. Som rovdjursmannen med de svarta ögonen, dagen när kalven får offras eller när vattnet tog barnet, som förvann likt de rangliga barkbåtarna.
De blå barnaögonen vid tjärnen finns där ständigt – som en påminnelse. Och de tummade breven från Amerika från två av barnen.
Det är ändå slitet på åkrarna och i skogen, som dominerar och arbetet på steniga markerna, inte att förglömma.
Och plötsligt tar allt slut. Sara ger Simon en sista kyss, går fram till fönstret och hakar av haspen.
Anna-Karin Karlsson har ett vidunderligt vackert språk, rikt och med en poetisk mättnad. Dessutom är tidsbilderna synnerligen levande och ofta fysiskt hudnära. Kort sagt är ”Alla dagar nära” en rik och särdeles angelägen bok.
bo.bjelvehammar@opulens.se
