RYSK ROMAN. “Jag har egentligen bara en sak att säga till dig som tänker läsa Michail Sjisjkins Erövringen av Izmail: Se till att växla ner… och bry dig inte om var du hamnar”, skriver Robert Myhreld.
TANKEVÄCKANDE. “Sidmässigt är det egentligen snudd på kortroman, men de tankar Bart Moeyaerts väcker hos läsaren är lika många som en så kallad tegelsten skulle väcka.” Erik Löfvendahl har läst Graz.
ÖVERLAGRING. In i smärtan är ett genomtänkt och genomarbetat verk. Avgörande för läsupplevelsen är kontrasten mellan den omogne unge mannens perspektiv och överlagringen av det mogna, skriver Jonatan Jakobsson Wik.
ALTERFIKTION. Carolina Thelin har läst litteraturkritikern och kulturjournalisten Ida Theréns debut Att omfamna ett vattenfall och den danska författaren Christina Hesselholdts Vivian. Båda böckerna handlar om fria fantasier kring fakta.
PROSA. Dagarna, dagarna, dagarna av Tone Schunnesson äger inte den friskhet och charm som gjorde Tripprapporter intressant. Det är en välskriven och snygg roman men den kommer inte att finnas kvar i mig särskilt länge, skriver Carolina Thelin.
LEVANDE HISTORIA. Boken lämnar sina spår av lidande och mänsklig ondska efter sig. Påminnelsen om allt det vi inte får glömma – och det som aldrig mer får hända, skriver Carsten Palmer Schale, som läst Martin Klepkes Kanalerna i De Kooi.
ROMAN. Trots allt är läsningen av Rushdies senaste roman Quichotte lite som att spisa en måltid där det mesta består av bilder, eller bilder av bilder, av maten. Det är inte enbart tillfredsställande, skriver Nette Wermeld Enström.
PROSA. Den danska klassikern Har jag varit här förut av svenskfödda Sandra Holm har nu översatts till svenska. Anna Remmets har läst romanen och konstaterar bland annat att “den ofta rytmiska prosan skvallrar om att den som håller pennan dessutom är poet.”
ROMAN. Akwaeke Emezi är en icke-binär amerikansk-nigeriansk författare som skriver om sina egna erfarenheter. “Hen gör det till stor litteratur. Sötvatten går på djupet, författaren väjer inte för någon grymhet. Insiktsfullt, oemotståndligt levande och blodigt vackert,” skriver Camilla Carnmo.