MANSDAGEN. Jag hoppas på att nästa år få se en myriad av initiativ inför mansdagen. Helst utan udd mot kvinnor och feminister eller kritik av andras krav på rättvisa, skriver Nathan Hamelberg.
OFFERROLL. Jag ställer mig kritisk till vad vi som kvinnor idag tjänar på att utmålas som offer som behöver räddas av ett fåtal starka individer som är beredda att sko sig på resten av oss.
KONST. Identifieringspolitiken och åsiktspolariseringen har blivit vår samtida kanske största utmaning. Där ett verks sammanhang borde leda till problematisering, leder det istället ofta till förenklingar. Bristen på eftertänksamhet inom kultureliten tycks leda till att identitetspolitiken skapar identitetskonst, skriver Ida Thunström.
Monika Fagerholm. Originalfoto: Thron Ullberg. Montage: Opulens. ROMANKONST. En oefterliknelig Monika Fagerholm-roman. Underhållande i form och språk, karaktärsbeskrivningar, relationer och tillkortakommanden. En bladvändare inte så mycket för storyn som för skildringarna, stilen och känslan, skriver Camilla Carnmo.
SKRÄMSELPROPAGANDA. Vi bör låta bli att oansvarigt sprida det falska narrativet att rättsväsendet systematiskt missgynnar kvinnor. Det är ren skrämselpropaganda, skriver Myra Åhbeck Öhrman.
POLICY. Om en så pass smal nisch som open source-konferenser kan utforma en policy mot sexuella trakasserier så borde väl även filmbranschen klara samma sak, skriver Karolina Bergström.
MANÖVERUTRYMME. Vi har alla ett spelrum, där vi kan åstadkomma förändring, menar Erik Cardelús. “Så låt oss nyttja detta manöverutrymme, där vi kan skärskåda, ifrågasätta och utmana mansnormerna.”
TYSTNADSKULTUR. “Med tiden blev den infekterade tystnaden allt mindre plågsam. Och den Stora Skådespelaren upphörde att trakassera.” Den uppmärksammade SVT-dokumentären om Josefin Nilsson får Erik Cardélus att minnas en händelse från sin ungdom.
SMÄRTA. Vi fortsätter tjäna kapitalismen och hoppas att patriarkatet ska självdö, precis som misshandlaren på andra sidan väggen. Vi kvinnor, icke-män, gråter när vi ser dokumentären om Josefin Nilsson, hennes smärta är vår, men mannen som dödade henne står fortfarande på upplysta scener, skriver Anna Jörgensdotter.