LITTERATUR. “Liberalismen, som ska företräda friheten framför allt, är ideologin som används flitigast för att försvara systemets nödvändighet och inte individens frihet”, skriver Nette Wermeld Enström som läst Nina Björks Om man älskar frihet.
SJÄLVBIOGRAFISKT. “Det sociala arvet är en våt filt som tynger och begränsar och det fria valet är oftast en chimär. Två vita dvärgar är en svidande kritik av det samhälleliga system som påstår sig värna om de utsatta men också en kärleksförklaring till dessa,” skriver Carolina Thelin som läst Lo Kauppis nya bok.
JÄMLIKHETSFRÅGA. “Bakom fasaden och maskerna gömmer sig ibland idel tomhet, alkoholmissbruk och dysfunktionella relationer.” Nyligen utkom Bengt Ericsons Maktspelarna – min turné med den svenska överklassen. Susanne Liljedahl reflekterar över ny och gammal överklass.
ROMAN. “Ocean Vuongs blick väjer inte för det mest förnedrande”. Anna Remmets har läst En stund är vi vackra på jorden av .
SPRÅKET. Christian Wåhlander begrundar hur språkbruket har förändrats från 70-talet fram till idag och drar slutsatser beträffande hur överklassens attityder sipprat ner till bredare folklager. Vikten av att visa upp en glad fasad är det som gäller.
KLASS. Den styrande klassen vet att en lycklig och produktiv befolkning med en massa fritid är farlig, så den som inte villigt binder sig till arbetsdisciplinen ses som värdelös, inte värd att ha det lugnt och bekvämt — och högern mässar sitt ”arbete ska löna sig”, skriver Anna Jörgensdotter.
ROMAN. Kanske är Chris Kraus skildring av klass mer klarsynt än den först verkar, tänker Anna Remmets som har läst romanen Summer of Hate.
Genom att intervjua sina föräldrar försöker konstnären Maria Johansson undersöka sin egen klassbakgrund. Först ut var intervjun med mamman i del 1. Där berättade Maria också lite om sig själv. Här följer intervjun med pappan och en sammanfattning.
RAK STIL. Elise Karlsson skriver om klass och arbete. Carolina Thelin har läst hennes nya roman Gränsen och finner en styrka i den krassa och raka stilen. Hon konstaterar också att Karlssons avskalade språk och sparsmakade kapitel tydliggör vad som är viktigt.
