UNDERSKATTAT. Kanske har vi underskattat betydelsen av starka och stabila tillhörigheter, något som skulle förklara de stora framgångarna för nationalistiska, auktoritära och populistiska partier och rörelser i världen. Speciellt gäller detta när klyftor, segregation och oro sprider sig, skriver Erik Cardelús.
RUTTEN PRODUKT. Om falska nyheter och propaganda kan ses som ruttna och illasmakande produkter baserade på osanningar är falsk intellektualism, om möjligt, ännu värre, skriver Vladan Lausevic apropå Jordan B Petersons popularitet.
RÖSTTAKTIK. “I slutändan är det väljarnas röst som avgör. Det vill säga att om du röstar på en kvinna, sätter ett kryss för henne, kan det spela roll för hur fördelningen av makt och inflytande blir”, skriver tre ledamöter från Miljöpartiets Jämställdhets- och mångfaldskommittén.
HYCKLERI. Live Nation satsar på en bidragsfond för att lyfta kvinnliga entreprenörer i konsertbranschen. Linda Bönström tycker att de kan börja med att sopa framför egen dörr.
RESURSHAVERI. Varför subventionerar staten fotbollsmatcher med hundratusentals kronor för att arrangörerna inte vill hyra in utbildad personal? Efter Sveriges bästa kvinnliga OS genom tiderna är det dags att fundera kring jämställdhet och resursfördelning, skriver James Brocka.
STRUKTURER. “Behovet av nya filmiska strukturer, där man inte nöjer sig med en eller annan stark kvinnlig huvudkaraktär utan erkänner behovet av ännu fler kvinnor även bakom kameran, har med andra ord kanske aldrig varit större internationellt sett”, skriver Karolina Bergström.
Sedan starten 1901 har bara drygt fem procent av nobelprisen tilldelats kvinnor. I år ser det inte bättre ut. “Lösningen ligger delvis hos oss, men också hos alla dem som har rätt att nominera” säger Göran K. Hansson, ständig sekreterare i Kungliga Vetenskapsakademien.
MAKT. Jag kan inte sluta tänka på makt. Verklig stor makt syns ofta inte, den är så självklar att alla anpassar sig, inte ens tänker tanken att utmana. Det är först när makten ruckas på en aning som upproret ens blir möjligt att föreställa sig.
KONTRASTER. “Efter detta maraton av käcka speakerröster och blonda hårsvall, skrikande barn och vällackade naglar, försöker jag tänka på vad det är de här två programmen har gemensamt. För de känns lika, men handlar om helt olika saker.” Anna-Karin Linder skriver om två svenska reality-serier.
