På spaning efter samtiden i kulturen
SAMTIDEN. Var tog vår tid vägen? Det frågar sig Erik Bovin som ser en akut brist på relevanta samtidsskildringar och varnar för konsekvenserna.
Gunnhild Øyehaugs noveller förbryllar och förtrollar
NOVELLER. ”Vad som är vad är förtrollande oklart för läsaren som får följa med i tvära kast och roliga tankevurpor.” Det skriver Henrik Schedin som läst Gunnhild Øyehaugs novellsamling ”Onda blommor”.
Vårt behov av fiktion
ESSÄ. Patrik Fridlund skriver om humaniora, teologi och filosofiska missförstånd. Texten handlar om vårt behov av fiktion för att kunna reflektera, pröva tankar och fälla omdömen. ”Det gör också att sådant som filosofi, religion, konst och litteratur måste tas på största allvar.” Så lyder hans slutsats.
Hon skriver om sina döva föräldrars revolt
TYSTNADSREVOLT. Claudia Durastanti växte upp med två döva föräldrar som inte kunde teckenspråk. I “Främlingar jag känner” tecknar hon en kaotisk familjesaga om ett liv i marginalen – där hon söker sin plats genom en “felinlärning” av språket.
“Började skriva för att saker plågade mig”
NOBELVINNAREN. När Abdulrazak Gurnah fick veta att han tilldelats Nobelpriset i litteratur stod han i köket med en kopp te i handen. Han trodde att det var ett skämt.
Tankespeglar: Och mördaren är förstås en kvinna
TV-KVÄLL. Christian Wåhlander skriver om statistik, verkliga förhållanden och andra fejknyheter.
Allt är autofiktion
LITTERÄR SPANING. Om sanningen inte existerar, kan vi då tala om romankonsten som endast fiktion, undrar Maria Elena Bergman.
Den målade fiktionen
FILM. “I början hade romanen nämligen sålts in som Kosińskis självupplevda erfarenheter från kriget och Förintelsen, och det var ingenting han entydigt förnekade.” Artur Szulc skriver om kontroverserna kring Sverigeaktuella filmen The Painted Bird som har svårt att hitta en distributör i Polen.
Pride och den svenska skolan
FIKTION. När etnologen Stefan Lindhagen forskade om demokrati och den fria tanken kom han över ett handskrivet och därtill diariefört brev som är författat av en viss Karin Johansson. Brevet ifråga författades den 6 september 2017 och var adresserat till Sveriges dåvarande demokratiminister Beatrice Sten. Karin erhöll aldrig något svar från ministern.