Pandemin i populärkulturen

Scen & film.
Stillbild från den av Adam Mason regisserade Songbird som bland annat kan ses på SF Anytime.

ÖVERDRAMATISERAT. Hur långt kan då dagens coronakultur sträcka sig vad gäller överdramatiserade spekulationer? undrar Karolina Bergström som bland annat sett pandemifilmen Songbird.

Den pågående covid 19-pandemin har redan hunnit sätta sina avtryck i populärkulturen. Nyligen släpptes Songbird, den omdebatterade långfilmversionen av viruset som minst sagt köttat ihop våra värsta pandemifarhågor till spekulativ underhållning, på svenska vod-tjänster. Här är året 2024, coronaviruset har muterat vidare till superdödlighet, världen är nedstängd för fjärde året i rad och smittade förs med våld till särskilda karantänläger för att aldrig komma ut igen. Immuna, eller ”munies” som de kallas, kan röra sig fritt genom ett förfallet Los Angeles, medan andra betalar dyra pengar för förfalskade immunitetspass på svarta börsen. Lägg till det en överspelande Peter Stormare som manisk ”renhållningsarbetare” och karaktärer tunnare än smörpapper, och du får ett hum om den konstnärliga kvalitén. Filmen, som är producerad av Transformers-regissören Michael Bay, har även fått nöjessajten Digitalspy att utbrista ”Den är inte så dålig som du hört – den är sämre”.

KAROLINA BERGSTRÖM

karolina.bergstroem@opulens.se

 

 

 

 

Det senaste från Scen & film

Oinspirerat rymdäventyr

SCIENCE FICTION. ”Lightyear” kanaliserar en kollektiv längtan efter upptäcktsresande efter många års
0 0kr