Kvinnliga svindlare fascinerar

Scen & film.
Filmaffisch från 1935 för filmen Syliva Scarlett med Katherine Hepburn i huvudrollen. (Bildkälla: Wikipedia)

FILM. ”Varför är kvinnor bättre sol-och-vårare än män?” frågar Rebel Wilsons rollkaraktär Lonnie sin kollega i trailern till svindlarkomedin The Hustle från 2019. Karolina Bergström försöker besvara frågan.

I boken The Confidence game: Why We Fall for It… Every Time beskriver den rysk-amerikanska författaren och The New Yorker-skribenten Maria Konnikova hur förutsättningen för allt slags sol-och-vårande är vår inneboende instinkt att lita på främlingar, en tillit som i sin tur utgör grunden för vår samvaro som sociala varelser. En förklaring till att det finns fler manliga än kvinnliga bedragare kan, enligt Konnikovas bok, vara att uppskattningsvis en av hundra män kan diagnosticeras som psykopat, ett karaktärsdrag som underlättar allt svindleri, medan diagnosen är nära nog obefintlig bland kvinnor.

Detta i kombination med det faktum att vi, enligt en amerikansk studie, tenderar att lita mer på kvinnor än på män kan i sin tur vara en bidragande framgångsfaktor för de kvinnliga bedragare som faktiskt existerar. Det är som att vi inte riktigt kan föreställa oss att en kvinna kan ha baktankar, och när hon väl gör det går det att räkna med andra slags rubriker och formuleringar än vad gäller män. Som i fallet med Ingela Jansson, av kvällspressen benämnd ”storbedragerskan” då hon efterlystes för miljonbedrägerier gällande bland annat bilar och privatlån, och där Expressen beskrev de brott hon efterlysts för som präglade av ”charm, list och gränslös fräckhet”.

Men kvinnliga film-sol-och-vårare har inte alltid tvingats charma sig till pengarna. Ett av de äldre filmexemplen kom redan på 1930-talet i George Cukors queerbetonade Sylvia Scarlett, där skojaren Sylvia spelad av Katharine Hepburn förklär sig som pojke för att undkomma polisen. Kanske är det just Sylvias manliga förklädnad som ger filmen dess befriande tjusning – i allmänhetens ögon är hon just bara en ung man och kan agera därefter. I Stephen Frears neo-noir-film The Grifters spelar dock könet all roll, när svindlaren Lilly använder sin kropp för att lura både hyresvärdar och juvelerare, och i filmens ödesmättade final till och med sin egen son. På samma sätt flimrar naken kvinnohud fram i samma takt som dollartecknen, när proffssvindlaren Sydney Prosser söker lura skjortan av en borgmästare i verklighetsbaserade American Hustle. Lilly och Sydney använder bara de redskap manssamhället lärt dem att utnyttja, men priset blir i längden ett fjärmande från den egna kroppen för att kunna hantera sitt handlande.

Den brittiska filmteoretikern Laura Mulvey myntade 1975 begreppet ”den manliga blicken” för att beskriva hur filmkameran nästan alltid låter oss uppleva filmen ur den manlige och heterosexuelle karaktärens ögon – fixerade vid en lite för djup urringning, glidandes längs med ett bart kvinnoben eller fluktandes på en naken kvinnokropp i duschen. Mycket cineastiskt vatten har runnit under broarna sedan dess, och mer än fyrtio år senare har filmkameran bit för bit börjat ändra fokus från kropp till knopp.

Dinter utan filter

Lyssna på vår podd där Richard Dinter besöker olika författare runt om i landet.
Lyssna på podden

”Varför är kvinnor bättre sol-och-vårare än män?” frågar Rebel Wilsons rollkaraktär Lonnie sin kollega i trailern till svindlarkomedin The Hustle från 2019, som för övrigt är en remake av åttiotalsklassikern Rivierans guldgossar. “Därför att vi är vana vid att fejka. Och – för att ingen man kan tro att en kvinna är smartare än honom” blir det lakoniska svaret.

Just det senare verkar för övrigt ha varit devisen för den så kallade ”Soho-svindlaren” Anna Sorokin, som för några år sedan dömdes till fängelse av New Yorks domstol efter att i åratal ha duperat stadens ekonomiska elit på pengar och hotellnätter genom att framställa sig själv som en välbärgad tysk arvtagerska.

Nyligen släppte Netflix en bingebetonad dramaserie baserad på Anna Delveys, som hon kallade sig, svindlerieskapader där hon fick både konstvärlden och finansgräddan att öppna plånboken för att finansiera sin Gucci-blingade livsstil. Med ytterligare en påtänkt serie baserad på Anna Delveys historia, producerad av HBO och med Girls-skaparen Lena Dunham vid rodret, är det bara att konstatera att kvinnliga bedragare fortsätter att fascinera och generera medieintäkter i samma frenetiska takt som dollartecknen i American Hustle.

KAROLINA BERGSTRÖM
karolina.bergstroem@opulens.se

 

 

 

 

Det senaste från Scen & film

0 0kr