Dracula kommer alltid tillbaka

Scen & film/Kultur
Claes Bang som Dracula. (Foto: Netflix)

TV-SERIE. Trots allt så konstaterar jag att Gatiss och Moffat har skapat en Dracula för 2020 och därmed gått i land med projektet. Om än med nöd och näppe och i hög grad tack vare de skickliga skådespelarna, skriver Clemens Altgård som sett den nya tv-serien på Netflix.

 

Dracula. Regi: Damon Thomas, Jonny Campbell, Paul McGuigan. Manus: Mark Gatiss, Steven Moffat. Skådespelare: Claes Bang, Dolly Wells, Clive Russell, Corrina Wilson, Chanel Cresswell, med flera.
Bolag: Netflix.

Även om Draculas framfart stoppats ett otal gånger, med en spetsad påle genom hjärtat, så kommer han ständigt tillbaka. Totalt har det gjorts cirka 200 filmer om Bram Stokers romanfigur från 1897.

Mitt första möte med Dracula på film måste ha ägt rum sommaren 1972 då Sveriges Television visade åtta klassiska skräckfilmer, däribland Mysteriet Dracula av Tod Browning och Draculas dotter av Lambert Hillyer. Gamla 30-talsfilmer alltså. Det är mycket möjligt att det var då min förkärlek för skräckfilm grundlades.

Sedan har intresset gått i vågor. När jag i början av 90-talet flyttade in i ett hus där jag fick en skräckfilmsentusiast till granne följde några år av pånyttväckt intresse och intensivt tittande på skräckfilm i olika former, alltifrån Dario Argento via Tromas buskisartade lågbudgetproduktioner till extrema och banbrytande japanska filmer som Tetsuo.

Men i perioder har jag prioriterat helt andra genrer när det gäller film. Idag är det ofta i tv-serieformatet som de intressantaste skräckproduktionerna görs. Så till exempel Penny Dreadful som kom för några år sedan innebar ett slags mashup på hela genren som sådan, men var oemotståndligt.

Med tanke på mängden filmer som gjorts med Dracula som utgångspunkt så verkar det närmast som ett kamikazeprojekt att göra en mini-serie om den blodsugande greven.

True Blood innebar en förnyelse av det slitna vampyrtemat genom att förlägga handlingen till nutida sydstatsmiljö i USA.

Med tanke på mängden filmer som gjorts med Dracula som utgångspunkt så verkar det närmast som ett kamikazeprojekt att göra en mini-serie om den blodsugande greven. Men det är just vad BBC har gjort i samarbete med Netflix. Skaparna av den nya serien Dracula är duon Mark Gatiss och Steven Moffat, som bland annat gjorde succé genom att uppdatera Sherlock-gestalten, en figur som torde vara den enda som överträffar Dracula när det gäller förekomst på film. Deras serie i tre delar, som nu kan ses på Netflix, börjar förvånansvärt traditionellt, men efter hand ändras detta.

Medan Francis Ford Coppola på 90-talet gav oss en mänskligare Dracula med Gary Oldman som fenomenalt nyanserad huvudrollsinnehavare så är Claes Bangs rollgestalt mer av ett odjur. Visserligen är han både charmig, humoristisk och förförisk men också groteskt monstruös när han kastar sig över sina offer. Det sofistikerade bryts brutalt av dessa bloddrypande scener i gore-anda.

Claes Bang gör onekligen det mesta möjliga av sin roll och det måste också sägas om Dolly Wells i rollen som Draculas antagonist Agatha van Helsing. Och där visar Gatiss/Moffat sin förmåga att tillföra något nytt till en annars sliten historia. Genom att van Helsing-gestalten görs om till en kvinnoroll i form av en agnostisk nunna med en knivskarp analytisk förmåga blir det hela genast intressantare. Och det är i hög grad Bang och Wells skådespelarprestationer som håller uppe mitt intresse för den här tv-serien. Båda skådespelarna är briljanta. Och även i övriga roller är det genomgående utmärkta skådespelarinsatser som görs. Svagheterna finns inte heller i dialogen, utan snarast i hur helheten utformats vad avser seriens storyline.

Någon spoilervarning behöver jag dock inte utfärda eftersom inget ska avslöjas här angående handlingen.

Opulens webapp

Installera Opulens webbapp för mobil HÄR!

 

De tre delarna kan ses var för sig. De har påfallande olika prägel. Den andra delen har närmast drag av Agatha Christie-deckare och den tredje bjuder på något helt annat än det förväntade, vilket antyds genom cliffhangern i avsnitt två.

Avgjort är den avslutande delen svagast i konstnärligt avseende även om den innehåller en hel del humor och roliga uppslag. Men trots allt så konstaterar jag att Gatiss och Moffat har skapat en Dracula för 2020 och därmed gått i land med projektet. Om än med nöd och näppe och i hög grad tack vare de skickliga skådespelarna. Och Dracula lär sannolikt komma tillbaka snart. Det gör han som sagt alltid.

CLEMENS ALTGÅRD

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Kultur

Novell: Tid

NOVELL. Tid är en novell om Nakenråttan, en sjuk och bitter gamling
Gå till Toppen