Cannes 2019: Ett steg framåt, bort från patriarkatet

Scen & film/Kultur
Stillbild från Portrait of a lady on fire.

FILMFESTIVAL. Årets festival i Cannes har visat film om tidsandan, dagens läge, brutalt och passionerat, mer tydligt än förväntat, rapporterar Ingela Brovik.

 

 

En kvinnlig konstnär har fått uppdrag att göra ett porträtt av en ung kvinna — men denna vill inte alls vara med om det. Alltså måste konstnären måla i smyg för att försöka utföra arbetet, i filmen Portrait of a lady on fire i regi av Céline Sciamma, en fransk film som utspelas på 1700-talet och som sticker ut i den internationella tävlingen på årets filmfestival i Cannes. En egensinnig, annorlunda film som mycket väl skulle kunna vinna Guldpalmen, enligt många världens finaste pris näst efter Hollywoods Oscarstatyett.

I Berlin och Venedig deltar filmer av kvinnliga regissörer i den internationella tävlingen, det anses självklart, men så är det inte i Cannes, ibland finns det ingen alls. Men i år är det fyra filmer av kvinnliga regissörer i tävlingen, vilket måste ses som steg bort från den patriarkala struktur som många i filmbranschen reagerat emot. Till exempel har Al Pacino gått i högklackade damskor på röda mattan som protest medan kvinnliga skådespelare har vägrat bära högklackat.

På presskonferensen om Portrait of a lady on fire representeras filmen enbart av kvinnor — regissör, producent, filmfotograf, skådespelare. Något sådant har jag aldrig tidigare upplevt under mina 26 år i Cannes.

Nämnas bör också den extra minnesvärda Adam, om en gravid kvinna, ensam i marockansk storstad som får hjälp av en änka med barn.  Det är en stark film som väckte reaktioner i Cannes.

Terrence Maliks nya film A hidden life bygger på en sann historia om en bonde (med fru och barn i österrikiska Alperna) under andra världskriget som vägrar att gå med i tyska armén. Filmen följer hans liv från 1939 från familjeliv till fängelse i långa tagningar och bildsköna naturbilder, som alltid i Maliks filmer. Här med en tillsats av tung melankoli beträffande sakernas tillstånd. En av många sevärda filmer i tävlingen i Cannes i år.

Skulle Céline Sciammas film belönats med Guldpalmen i år hade det varit andra gången hittills som en kvinnlig regissör får priset. Första gången var Jane Campions Pianot 1993, även den en film som skildrar 1700-talet. Men lägg märke till att hon fick bara en halv guldpalm, delad med en annan film, den kinesiska Farväl min konkubin i regi av Chen Kaige.

Men nu blev det ingen Guldpalm till någon kvinnlig regissör. Den gick nämligen till Parasite i regi av Bong Joon-ho, Sydkorea. För andra året i rad vann en asiatisk film. Förra året var det Shoplifters i regi av Hirokazu Kore-eda från Japan. Céline Sciamma vann pris för bästa manus för sin Portrait of a lady, ett pris som hon tog emot med viss brist på entusiasm. Priset för bästa regi gick till legendariska bröderna Dardenne, Belgien för Young Ahmed, en film i linje med deras tidigare verk om unga personer i existentiell kris. Men här i Young Ahmed mer tungt sorgsen om indoktrinering av en ung kille.

Årets filmfestival i Cannes har visat film om tidsandan, dagens läge, brutalt och passionerat, mer tydligt än förväntat.

INGELA BROVIK

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Kultur

Högstadiet

NOVELL. I en kristallklar och koncis novell skildrar Björn Muda skolans värld.
Gå till Toppen