MÄNNISKAN. “Men det finns en människa bakom alla dessa attribut och händelser och handlingar, en människa som narrspeglarna aldrig lyckas avbilda”, skriver Christian Wåhlander.
Jag lyckas med något – plötsligt är jag bra. Nu misslyckades jag visst – då blev jag tydligen dålig också.
Jag fick ett toppjobb – oj vad jag är avundsvärd och fantastisk. Jag fick sparken – fy vilken loser jag är.
Jag vann på lotto – vilken vinnare, jag är otrolig helt enkelt. Jag lyckades göra av med miljonerna på bara ett år genom att köpa prylar – jag är så fruktansvärt korkad och värdelös.
Jag hjälper någon över gatan – får medalj av scouterna. Jag snor en kexchoklad som ligger så lockande framför kassan – polisen kommer och blänger argt på mig för att jag är så usel.
Jag är jättesmal – oj så tjusig jag är. Jag blev tjock – usch vilken frånstötande person jag är.
Jag föddes med ett ansikte som skulle fått Bildsköne Bengtsson att bli avundsjuk – jag är värd att lyssna på i alla lägen och får stående inbjudan till alla Sommarprat som nånsin kommer att finnas. Jag föddes med ett ansikte som skulle fått Ringaren från Notre Dame att framstå som Adonis – jag är dömd till ett liv i misär och ensamhet.
Men det finns en människa bakom alla dessa attribut och händelser och handlingar, en människa som narrspeglarna aldrig lyckas avbilda. Och den människan är jag, och den människan är du.
christian.wahlander@opulens.se
