Ljungens rötter, del 5

Prosa & poesi.

DIKTSAMLING. Varje fredag i sex veckor kommer Susann Wilhemssons dikter att publiceras som en sommarföljetong.

 

Återvänder till heden. Ljungen. Ta inte in den i huset. Låt den få vila ut i ödsliga marker. Beklädnad omger bladets klyvövning som vindstilla rum. Som plötslig stiltje sedd underifrån. Gråfilter. En slags vapenvila i tiden. I tystnad och eftervärme. Något har skett här. Något namnlöst ekar bland träden. Där vid skogsranden. Det är tyst nu. Alldeles.

                           

I ett slag förändras allt. Blind flykt över fälten. Jord som suckar. Störtar fram ur skogen och jagar skoningslöst. Över öppna marker. Hedens flora. Fjällglim. Vapenskrammel. Du står nu framför mig. Din blick och hur den föds ur ett djupare mörker. En förvissning som förvisar mig till puls och andedräkt. Till rotsystem jag inte vill. Men måste.

 

*

 

Du ler mot mig. Ditt ansikte så blått och genomskinligt. Röda läppar. Stiltje. I dina ögon stiltje. Du fingrar på avtryckaren. Jag har lärt mig. Jag vet när det är dags att retirera. Minnet av ett nedmonterat vapen. Iskall metall. Att göra det till en lek att på snabbast tid montera ihop det. Lokalisera. Montera. Du räknar sekunderna. Drar in doften av vapenfett och olja. Minnesdelarna. Frekvenserna. Nu illskrikande. Dina läppar rör sig. Jag hör det inte. Men ser det. Genomför det nu.

 

Sträcker på halsen. Struphuvudet som akilleshäl. Här i pulsådern är det vackrast att bita. Lent kött. Pudervitt. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur det kunde ha varit. Svartvita kort. Förskjutningar i tiden.

SUSANN WILHELMSSON
info@opulens.se

Det senaste från Prosa & poesi

0 0kr