LYRIK. I dag har vi nöjet att presentera två dikter av Kajsa Lindhagen. En poet som inspireras av havet.
Kajsa Lindhagen är undersköterska och bibliotekarie. Hon har skrivit poesi och noveller sedan tidiga tonår och gått på Biskops Arnös skrivarskola. På senare tid har Lindhagen flyttat från storstad till hav. Genom poesin försöker hon greppa ögonblicken, få klarhet och förstå sammanhang. Havet är hennes ledstjärna och det som ger henne lugn och inspiration.
Följande två dikter, som vi nu har nöjet att presentera, är enligt Lindhagen vågor i ett större hav. Så här beskriver hon dem själv: ”Ständigt kommer nya reflektioner, aldrig tar de slut. När jag står framför havet händer något som är större än jag själv.”
CAROLINA THELIN
Hur jag minns
att det var vatten
vi växte ur
med våra ögon
slumrande,
armar strävande
åt ljusets alla håll
Hur jag visste
riktningen
på alla stänglar
och stjälkar,
alla knoppar
som skulle bli vi
när vi slog ut
…….
Vi kom från havet
de där dagarna
på klippan
där vågorna slog
sina slag
från en annan tid
Med ursprunget
inom oss
fanns vi mer
än något annat
och vår enda blick
lyste klar som solen
medan hela havet
fortsatte glittra