LYRIK. I dag har vi den stora äran att publicera Oscar Nilsson Tornborgs diktsvit Döda sånger 1-5. Dikterna ingår i ett pågående projekt som kretsar kring dödens närvaro.
Oscar Nilsson Tornborg är poet och skrivpedagog. Han debuterade 2011 med diktsamlingen Vilse. Därefter har han publicerat Undertexter (2012), En dag har stormen redan dragit förbi (2016) och Fältstudier (2018). Om Fältstudier skrev Per Engström i Lyrikvännen: ”Oscar Nilsson Tornborg tar stora kliv i sin utveckling; lyriskt är detta hans avgjort finaste diktsamling. Han har nog alltid varit allvarlig, men nu, med sand i munnen, är det som att språket slipats fram till än större precision.” Under 2023 utkommer hans första roman Parasiter.
Nu har vi den stora äran att publicera Nilsson Tornborgs diktsvit Döda sånger 1-5. Dikterna ingår i ett pågående projekt som kretsar kring dödens närvaro, det akuta djuphavstryck den kan ge upphov till när en närstående plötsligt går bort. Just de här dikterna har som smärtpunkt hans mors plötsliga bortgång, som skedde i köket en natt i hennes bostad vid havet.
CAROLINA THELIN
Döda sånger 1-5
1.
En gud i bomull
Örat intill de tunna fuktiga orden
En mor i bomull, levande igen
Kvävningskänslan i köket i bomull
Innan hon förlorade medvetandet i bomull
Örat nära den döda:
Det var som att drunkna
Det var som att vrida vattenvredet
och öppna havet
2.
Fingrarna svävar strax ovanför vattenytan
Aska bryter, virvlar in i fader vår
Snart stänger vi
Ta din säng och gå
Tänk ändå att havet
Tänk ändå att skogen
Tänk ändå att bergen
Vi stänger nu
Gräv där du står
3.
Andetagen upphör
Kvävningens knytnäve i strupen
Lungornas fjäll
Djuphavsmarulkens gråvattenblick
Ljuset, mor – din hesa röst i luren
timmarna före röstens låga släcks
I bottenslam
I mörkret under valkadavrets
tunga kött
4.
Mor, jag sprang mot dig
Kämpade mot vattenmassorna
Trycket mot pannan
Ditt leendes lockande ljus
framför dödens vassa tandrader
Kraften i käkarna
Mor, jag sprang över gruset
på gårdsplanen framför Vasakyrkan
men du kvävdes
och försvann igen
Sögs in i lövverken, trögt vajande
i mörkervattnet
5.
Allt tid samlad i sandkornet
som sjunker in i bläckfiskens öga
Hon lägger sina ägg på bottnen
Munnen gömd mellan armarna
kan bita av en stålkabel
krossa ett huvud – tankarna läcker ut
Jag älskade dig när du sa att himlen
var full av kärlek
När jag förstod att du ljög
älskade jag dig
ännu mer
info@opulens.se
