LYRIK. I dag presenterar vi Ndue Ukajs diktsvit “Godo kommer inte” i översättning av Edita Kuçi Ukaj och Freke Räihä. Den handlar om Becketts Godot som vi alla väntar på, men som inte kommer. På albanska är Becketts pjäs översatt med titeln ”Godo” vilket Ukaj valt att behålla i sin dikt.
Ndue Ukaj föddes i Kosova 1977 och är författare, essäist och litteraturkritiker. Han har givit ut fyra poesiböcker, en novellsamling och två litteraturkritiska böcker och vann bland annat det nationella priset för bästa poesibok, utgiven 2010 i Kosovo. Boken fick också pris för bästa poesi i en stor internationell poesifestival i Nordmakedonien. Hans verk har publicerats i framstående internationella antologier och tidskrifter och har översatts till många språk.
Ukaj tror på de möjligheter som poesins språk ger. Han skriver: “poesin skapar klarare och vackrare horisonter som relaterar till frågor om människans existens, vårt förhållande till tiden och de sanningar som omger oss. Dikterna ger ljusstyrka, skapar ljus och hopp i mörka och sorgliga tider”.
Nu har vi den stora äran att presentera Ukajs diktsvit Godo kommer inte i översättning av Edita Kuçi Ukaj och Freke Räihä. Den handlar om Becketts Godot som vi alla väntar på, men som inte kommer. Och även om han skulle komma, kommer alla att bli besvikna eftersom han inte kommer att se ut som vi föreställt oss. På albanska är Becketts pjäs översatt med titeln ”Godo” vilket Ukaj valt att behålla i sin dikt. Han menar att den ställer det stora dilemmat i ett poetiskt perspektiv: Ska vi vänta, och i så fall, vad ger oss väntandet – är det egentligen värt att vänta på?
CAROLINA THELIN
Godo kommer inte
Godo kommer inte.
Det regnar, vägen från Irland är oframkomlig
havet kan inte passeras med små steg, i regniga nätter
när ensamheten sväljer en som jordens sprickor efter jordbävningen
när smärtan inte ens har tid för vetenskaplig förklaring.
Godo kommer inte, det är sent, väntandet har mattat ut honom
i en skön sömn vaggar mina och dina drömmar.
Han kommer inte, varken under livets träd eller i underverkens teater,
sover förväntningarnas sömn som din tid inte förstår, vår tid.
Du väntar, likt bruden i den övergivna bröllopssängen,
du drömmer om honom med öppna armar när han räcker fram en säck full av drömmar
där du lägger dina händer varsamt, som i det vackra håret, hägrar där
och bönar din dröm, sammanflätad genom dina långa fingrar.
Ett plötsligt ryck genom din kropp, handen väck från säcken.
Du torkar pannan och förstår att Godo inte kom, inte heller hans gåtfulla blick.
Fortfarande är du inte övertygad om att din dröm kom i en säck.
Den blev för evigt bunden i en knut precis som Godos ankomst.
Förvånad stegade du på andra sidan från den rasande flodens ord
som dina steg träder bland drömmar fulla av underverk mot tidens beskyddare.
Som gör livsljud i drömmen om förväntningen.
Och främjar en förhoppning om att Godo ändå kommer.
Nej, Godo kommer inte, nej!
Du gråter, gråter så förtvivlat att tårarna utgör en bäck
mellan ditt kindben och dess gränslösa flöde.
När hjärtslagen känns som främlingens steg
när ilskan knackar i den svarta natten.
Även Godo skulle kunna trilla och skada sig illa.
Godo kommer
Sluta gråta hela tiden, Godo kommer
stormen har bedarrat, vägen från Irland är öppen
han har lindrat den oroliga synen och Akilles ilska
även bröstsmärtan har läkt.
Han kommer under livets träd.
Där du har skapat ett bo i förväntan
med ett träsk av önskemål bundna i snaror.
Godo kommer med havets musik full av tystnad.
Ditt väntande har gett honom mod,
han kommer med säcken full av gåtor,
kommer närmare det ruttna trädet
där du väntar och lägger dina skakande händer
så att ironin biter den ändlösa väntan.
Och de ord som byter sin form varje morgon.
Ditt gröna öga litar inte på tiden, väntandet eller hans ankomst.
Med blad av träd frögrenar du kronans seger. Vilken glädje.
Med minskande förhoppningar till det förlorade förtroendet, upplöses seendet
och korsar den rasande floden utan att bli igenkänd.
Plötsligt återvänder du.
Du sitter i närheten av trädet med din lysande arga blick
där de vita lamporna sväljer hemlängtans ögonblick.
Du sparar väntandets nostalgi. Hjärtats steg.
Genom de trötta fingrarna räknas teaterns absurditeter
med nakna skådespelare i vilkas närhet
åskådarna har spridits genom meridianernas död.
I väntan på Godo.
Och rädslan från ormen i det ruttna trädet,
som piskar utan avbrott.
Alltså, Godo kommer, ditt väntande har gjort honom modig.
Vid livets träd
där skådespelarna bygger en frälsande teater åt dig.
Och frambringandet som håller i sig tills att han kommer.
Godo kom
Det är natt, stormen upphör inte
din våta kropp skakar av det kraftiga regnet
under livets träd i väntan på Godo.
Väntandet har förvandlat dig till en samtida staty.
Där livet har sitt bo för nattens kråkor och ensamma fåglar.
Din ensamhet drar sig som en knuten orm
genom vilken den giftiga tungan tränger igenom.
Plötsligt hörs en kraftig knackning, du hör det inte.
Dina öron är slutna av maskar som klättrar över din kropp.
Som den gamla mannen framför lagens dörr i Kafkas berättelse.
Inväntar att få träda in i lagens mysterier, förlåt, jag menade Godos mysterier.
För att likväl förstå den absurda gåta
som ligger i det omänskliga.
Min Gud,
Godo kom, med sin förvirrande blick och slitna säck,
med förlorade önskningar från den långa hemvägen
under livets träd där du väntade i en oändlighet.
Du kände inte igen honom,
han kom med ett annat ansikte som du aldrig föreställt dig.
Med en trött röst du aldrig hade hört,
med en orolig syn som du aldrig hade sett.
Förtvivlan förbluffar din kropp. Maskarna faller till jorden
från din kropp som omvandlas till väntande.
Förtvivlad tog du det skämda huvudet och grep med handen om hans säck
då du söker dina torkade drömmar är de liksom höstens blad
genom vilka de berusade fötterna går
och tårarna föll över kinder och hals
du föll i de förtvivlade armarna
en välkomst till honom såsom bruden som väntat i den övergivna sängen,
medan du drömde med öppnade armar för att behålla säcken med drömmar
där du varsamt lägger dina händer, som i det vackra håret… där hägrar de
och bönar efter din dröm, sammanflätad bland dina långa fingrar
och torkar din panna och du förstår att Godo kom och din väntan förblev en ändlös väntan.
Översättning: Edita Kuçi Ukaj och Freke Räihä
info@opulens.se
