REPLIK. Det finns en anledning till att de kommunistiska ideologierna i exempelvis Sovjet kallas leninism och stalinism, inte marxism. Marx hörde själv till borgerligheten och såg borgarklassen som ett föredöme, menar Erik Bovin som är kritisk till delar av Mattias Svenssons krönika igår.
Jag håller helt med Mattias Svensson, som i sin artikel i gårdagens Opulens hävdar att högerpopulismen sparkar neråt och appellerar till människans dåliga sidor. Jag accepterar däremot inte hans beskrivning av dagens vänster. Hans tillspetsade beskrivning av vänstern stämplar mig och alla vi som benämner oss som vänster – som antidemokratiska galningar. Han ser oss förvisso som harmlösa, men bara så länge vi inte innehar makten. Det är helt enkelt missvisande.
Svensson hävdar samtidigt att hans trivs bättre i marxistiska och socialistiska sällskap än med dess högerpopulistiska kusiner. För det första: högerpopulismen är inte vänsterns kusiner. Svensson menar att vänsterns metoder syftar till ett maktövertagande som i förlängningen skulle leda till diktatur och våld. Han talar alltså om dagens vänster, inte den vänster som styrde Sovjet? Men i Svenssons värld verkar det inte vara någon skillnad mellan Stalin och Sjöstedt, eller har jag missförstått honom? Menar Svensson verkligen att han umgås med människor på vänsterkanten som på allvar vill omvandla landet till en diktatur? Och att han i sådana fall verkligen trivs i deras sällskap? Jag som själv är vänster skulle i sådana fall rekommendera honom att byta sällskap.
Den vänster jag bekänner mig till förespråkar frihet för alla, istället för en obegränsad frihet för de fåtal redan välbesuttna. Det påminner ibland lite om socialliberalismens synsätt.
De flesta vet att majoriteten av den svenska vänstern, liksom vänstern i de flesta demokratiska länder, är antingen demokratiska socialister eller socialdemokrater. Varför envisas Svensson med att jämställa marxism med den sovjetkommunism vi alla vet ledde till diktatur, folkmord och förtryck? Det finns dock en anledning till att de kommunistiska ideologierna i exempelvis Sovjet kallas för leninism och stalinism, inte marxism. Marxismen, såsom den utformades av Marx och Engels, var ideologikritisk i bemärkelsen att den gjorde sitt yttersta för att förstå och avslöja kapitalismen som ideologi. Marx var dessutom skeptisk mot den utopiska socialismens idéer som florerade under hans levnad, han fann förmodligen tanken på en utopi – i bemärkelsen ett perfekt samhälle – som naiv. Och han skulle sannolikt starkt vända sig emot utvecklingen av hans teorier i den utopiska och världsfrånvända riktning de genomgick i Sovjet. Marx hörde själv till borgerligheten och såg borgarklassen som ett föredöme. Han ville att arbetarklassen skulle genomgå samma utveckling som borgarklassen gjorde under 1800-talet, vilket bland annat Terry Eagleton påpekar i boken Why Marx Was Right (2011).
Socialismens fokus ligger på arbetarklassens frigörelse. Den vänster jag bekänner mig till förespråkar frihet för alla, istället för en obegränsad frihet för de fåtal redan välbesuttna. Det påminner ibland lite om socialliberalismens synsätt. Men äkta socialliberalism är som bekant sällsynt i Sverige.
Mer sannolikt är det nog att Marx skulle avskytt utvecklingen i Sovjet där människor som tillhörde hans egen samhällsklass (som han beundrade) fängslades och mördades. Det är sant att leninismen och stalinismen inspirerades av marxismen men det är en vedertagen uppfattning idag att de ideologier som härskade i Sovjet inte ska ses som en vidareutveckling av marxismen, utan snarare som en grov förvrängning av den. Vilket förklarar varför man fortfarande använder sig av marxistisk teori och marxistiska teoretiker i undervisningen på universitet runtom i världen idag, inte leninism och stalinism.
Med sin missvisande bild av dagens vänster, använder sig Svensson av samma populistiska retorik som den högerpopulism han i samma artikel tar avstånd ifrån. Dagens etablerade vänster tycks tvärtom inte ha någon utarbetad plan för ett maktövertagande. På den punkten ligger istället högerpopulisterna i framkant.
Jonas Sjöstedt har under sin tid som partiledare ofta framhållit att vänsterpartiets nuvarande politik påminner om socialdemokraternas under Olof Palmes tid. Hm… Det låter inte särskilt extremistiskt eller antidemokratiskt i mina öron. Man måste nog var väldigt konspiratoriskt lagd för att se gratis busskort för unga, och avgiftsfri sjukvård för äldre som exempel på vänsterns så kallade ”kollektivistiska krigföring”.
info@opulens.se
