Sommaressän: Vänstern måste stå emot högerpopulismen 4

Samhälle

 

Bild: C Altgård / Opulens

DEL 4. Socialdemokratiska partier har tappat mark under nästan två decennier men lösningen ligger inte i att efterapa högerpopulistiska idéer om invandring, menar Cas Mudde. Varje måndag under sommaren publicerar Opulens en ny del av den nederländska statsvetarens åtta delar långa essä. Vill du läsa tidigare delar söker du på ”Cas Mudde” i sökrutan här ovan.

 

 

Cas Mudde är en nederländsk statsvetare och författare inriktad på studier av politisk extremism och populism i Europa och USA. För närvarande verksam vid University of Georgia, USA. Texten är översatt från engelska av Opulens Vladan Lausevic.

Det är ett faktum att majoriteten av högerpopulistpartiernas väljare inte kom från arbetarklassen och de flesta arbetarklassväljare röstade på något annat än högerpopulistiska partier. En nyligen gjord studie fann att ”bara” 31 procent av produktionsarbetare och 23 procent av servicearbetare röstade på de högerpopulistiska partierna i Västeuropa mellan 2000 och 2015. Och medan FN och FPÖ är undantag där arbetare utgör 45 procent respektive 48 procent av deras respektive väljarbaser är dessa siffror mycket lägre för andra liknande partier som i exempelvis fallet med Lega i Italien där dessa siffror ligger på runt 17 procent.

Dessutom visar undersökningarna att högerpopulistiska partier primärt inte tar väljare från socialdemokratiska partier. Och väljare som lämnar socialdemokratiska partier flyttar primärt inte till högerpopulistiska partier.

I det tyska parlamentsvalet 2017 tappade SPD, som reducerades från 25,7 procent till 20,5 procent, fler väljare till andra mainstreampartier än till AfD. Och AfD som kom in i Bundestag för första gången med 94 platser (12,6 procent), vann fler röster från Angela Merkels höger-mittenparti CDU, tidigare icke-röstande och från andra partier som  högerextrema NDP än från SDP.

Liknande mönster kan ses i Nederländerna och Italien. I Nederländerna reducerades PvdA kraftigt under valet 2017 genom att falla från 25 procent till 6 procent men deras förra väljare skiftade mestadels till de gröna, radikalvänstern och socialliberala partier än till de högerpopulistiska FvD och PVV. I Italien under det kommande året förlorade Matte Renzis parti makten men nästan ingen av partiets forna väljare skiftade till Matteo Salvinis Lega som framför allt tog väljare från andra högerpopulistiska partier och förstagångsväljare.

Vad dessa exempel demonstrerar är att den senaste tillväxten för de högerpopulistiska partierna, till skillnad från deras initiala expansion under 1990-talet,  inte har drivits av erövring av fler röster från arbetarklassen. Den verkliga förklaringen är reaktionerna på händelser som terrorattackerna den 11 september 2001 och “flyktingkrisen”. Reaktioner som stod att finna hos mainstreamkommentatorerna och även de politiker som tog upp mer av högerpopulisternas argument och vokabulär i den offentliga debatten och där deras ”lösningar” konsekvent blev mer acceptabla för brederare delar av väljarkåren. Följden av detta? De mest framgångsrika högerpopulistiska partierna är nu ”volkspartein” (partier för folket) snarare än ”arbetarpartier”.

Detta är inte enbart en akademisk fråga och missförståndet om högerpopulisternas väljare har lett till allvarliga konsekvenser för mitten-vänster-politiken. Eftersom missförstånden har lett till att många socialdemokratiska partier använt sig av misslyckade strategier gentemot den populistiska högern.

I samband med att det blev tydligt att den ”tredje vägen” endast gett en tidsfrist angående socialdemokratiska partiers generella nedgång påbörjades sökandet efter alternativen. Men det överväldigande strategiska fokuset var hur man skulle ”vinna tillbaka” (vita) arbetarklassröster.

Denna problemställning för socialdemokratin har dominerats av två rivaliserade läger – grovt sett, av socialdemokrater (liberals i amerikansk kontext) emot socialister. Varje läger har en annorlunda syn på huvudanledningen när det kommer till socialdemokratiska partiers nedgång och uppgången för de högerpopulistiska partierna men de delar uppfattningen att den viktigaste uppgiften är att ”vinna tillbaka arbetarklassen”.

En version av denna debatt ägde rum i USA efter Trumps seger: Gick (vita) väljare från Michigan och Ohio över till Trump eftersom de plågades finansiellt (ekonomisk oro) eller handlade det om rasistiska och identitära motiv (kulturell backlash)?

Socialdemokrater tenderar att betrakta (den vita) arbetarklassens stöd till den populistiska högern primärt som motiverat av känslan av kulturellt bakslag även om de inte förnekar att ekonomin har spelat roll. Detta är korrekt, som vi snart kommer att se, men deras svar har varit ineffektiva och ofta baserat sig på vaga föreställningar om att ”ta tillbaka nationalismen” något som nästan alltid landar i att strama åt invandringen.

CAS MUDDE
Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Samhälle

Gå till Toppen