När lag och ordning blir underhållning

Krönikor/Samhälle
”Ikväll”. Tunnelbanan är en reality-tv-serie på TV5. Digital illustration: Opulens.

REALITY-TV. Till skillnad från skräck- och actionfilmer bjuder reality-tv-serier på ickefiktiv underhållning där våld och brottslighet är ett centralt motiv.  Nathan Hamelberg granskar vad det egentligen är för bild av verkligheten som förmedlas.

 

 

Vi har haft dem ett tag nu, tv-programmen där tittarna kan heja på de som upprätthåller ordningen. Tv-tittande erbjuder en sådan cocktail av känslor, indignation, kittling, oro, ilska, förnöjsamhet, tillfredsställelse över konflikternas lösning.  Till och med ett barn kan förstå att skräck- och actionfilmers skildringar av hot och återskapande av ordning  är rena fiktioner. Med realityprogram på våldstemat förhåller det sig annorlunda. Sverige har inga massmedialt stort uppslagna krigsinsatser av det slag där ”embedded journalists” — inbäddade journalister —  skickas in för att leverera färska nyheter. Ändå har vi inbäddade journalister i Sverige.

Jag tänker närmast på Efterlyst, efter förlagan Cops från USA, och nu Tunnelbanan, det senaste tillskottet på TV5.  Efterlyst kan samla såväl de medelssvenssons som hoppas dra sitt strå till ordningens stack och de brottslingar som genom att gäcka polisen utmanar sagda ordning framför tv-rutan.  Tunnelbanan har en annan programidé som vädjar till mindre nobla känslor. Filmteamet följer ordningsvakter som avhyser människor i tunnelbanan. Den elaka klyschan som sägs om ordningsvakter och väktare är att yrkena lockar folk som misslyckats med att komma in på polishögskolan. Själv känner jag åtskilliga ordningsvakter och väktare som motsäger det påståendet, men när man ser Tunnelbanan undrar man hur någon kan tänka sig att det är en smickrande bild av ordningsvakter.

Fortsätt

 

Istället som för att i Efterlyst engagera allmänheten i jakten på värdetransportrånare och våldsbrottslingar så är den brottslighet som ska stävjas i Tunnelbanan helt enkelt brottet att vistas olovligen i tunnelbanan. Heja! De flesta av oss har sett berusade eller narkotikapåverkade personer i kollektivtrafiken, färre har på nära håll bevittnat övervåld från väktare. Ändå duggar vittnesmål och anmälningar om misshandel och tjänstefel, från ungdomar, från fotbollssupportrar, från asylsökande och från resenärer. Mot bakgrund av detta är ett program som Tunnelbanan ett succékoncept. Premissen är ju följa ordningsvakter när de gör sitt jobb, aldrig att visa om de missköter det. Kittlingen av att se dem ta itu med kaos. Det är både underhållning och ideologi. Offentligfinansierade vaktbolag i den av landstinget finansierade kollektivtrafiken ges gratis PR av reklamfinansierad tv. Vilka är villkoren de verkar under? Vad står i avtalet mellan produktionsbolag, vaktbolag och SL? Att filma människor utan deras medgivande, hur ser etiken ut?

NATHAN HAMELBERG

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av Nathan Hamelberg

Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Nathan Hamelberg är skribent med förflutet som krönikör på Arbetaren, Fria Tidningar och ETC såväl som essäist på Ottar, Kom Ut!, Tecknaren, Fronesis och Ord & Bild. Till vardags verksam med våldsförebyggande arbete i Stockholm.

Det senaste från Krönikor

Gå till Toppen