Något är ruttet i partiet SD

Krönikor/Samhälle
”Något är ruttet i partiet SD”. Digitalt collage: Opulens. Bildkälla: Pixabay.com.

SUNKIG KVINNOSYN. Jag tror inte att det vore någon överdrift att hävda att det florerar mer sunkig kvinnosyn inom SD än i de andra riksdagspartierna, skriver Myra Åhbeck Öhrman apropå den senaste skandalen som drabbat partiet.  

 

 

Ännu ett EU-val. Ännu ett strategiskt backande från partiets uttalade mål. Allt för att vinna fler röster. Ännu en medvetet provokativ tunnelbanekampanj.

Det Sverigedemokratiska maskineriet tuggar på, och tre års daglig granskning har gjort mig avtrubbad.

Ännu en toppolitiker som i hemlighet bandat sina kollegor i utpressningssyfte. Ännu en tafsande gubbe med makt. Ännu ett övergrepp som fått hända utan att någon reagerat.

Jag tror inte att det vore någon överdrift att hävda att det florerar mer sunkig kvinnosyn inom SD än i de flesta andra riksdagspartier. Inte för att de andra är bra — maktpositioner har en tendens att attrahera typer utan respekt för andras personliga integritet — utan för att SD inte ens verkar låtsas göra något åt det.

Kristina Winberg utesluts för att hon anses vara illojal mot partiet. Det ska enligt uppgift hänga ihop med att hon kontaktat media med en anklagelse mot deras förstanamn Peter Lundgren om övergrepp.

Sverigedemokraternas krishantering för sånt här börjar vid det här laget uppvisa ett ganska tydligt mönster.

2013 fick två politiker lämna sina poster efter anklagelser om övergrepp. Båda har sedan dess återvänt till Sverigedemokraterna.

2016 avslöjade Expressen att anklagelser mörkats av partiet. I den interna säkerhetsrapporten beskrivs de kvinnliga vittnena med ord som ”väldigt klängig”, ”berusad” och “omoraliskt leverne”.

2017 gick politikern Hanna Wigh ut och berättade om att också hon utsatts för övergrepp, och att hennes rapporter ignorerats av partiet i flera år. Hon valde själv att bli politisk vilde.

Det är lätt att tro att det är där det främsta beviset för deras kvinnosyn finns. I organisationens sätt att hantera sexuella missförhållanden, eller snarare att inte hantera dem. Att göra sig av med personerna som vittnar om dem, som gör sig obekväma, på bästa sektmanér.

Historierna om hur manliga politiker utnyttjar kvinnliga kolleger och hur deras vittnesmål alltid verkar avfärdas, är onekligen en del av bilden. Men bara en del av den.

För att få ett grepp om SD:s kvinnosyn och förstå vad som leder till dessa uppmärksammade fall så måste vi också räkna in allt annat. SD-toppars kvinnoföraktande inlägg från anonyma konton. Politiker som kallar övergrepp för “skitsaker”, uppmuntrar till sexköp i Thailand och tycker att misshandlade kvinnor behöver ta mer ansvar.

Eller varför inte att Kristina Winbergs högra hand i Bryssel, Joel Ankar, avslöjades med att ha skrivit saker som att feminismen är en “horifiering” av samhället och att “slynor” som gör abort själva förtjänar att bli aborterade. Lägg till detta formuleringar som signalerade rasism och judehat.

Då tog Kristina avstånd, men samtidigt försökte hon och resten av partiet förhala petningen av Ankar. Först efter en längre tids påtryckningar från media och ursäkter om att hon inte “kunde” göra sig av med sin medarbetare, fick han slutligen gå.

Är Winberg ett offer för partiets kvinnohat, eller är hon en del av det?

Jag skulle hävda att hon är både och.

I det inspelade samtalet som Winberg av allt att döma sparat för att kunna använda emot partiet vid behov, säger hon att hon “inte vet varför hon inte ingrep” när hon såg kollegan Lundgren tafsa på den utsatta kvinnan.

Jag vet varför hon inte ingrep. Det är av samma anledning som det inte förvånar mig att Lundgren säger att han och kvinnan ska gå ut och bemöta anklagelserna tillsammans.

Det är nämligen så att deras karriärer bygger på de fallna kropparna av andra som dumpats av partiet när de gjort sig obekväma. Det rör sig om saker som att se övergrepp hända utan att ingripa, höra om sin anställdas kvinnohat men inte agera, att spela in en kvinnas vittnesmål men välja att cyniskt spara det tills det kan gynna en själv.

Något är ruttet i partiet SD, och det är betydligt större än en enskild tafsande gubbe.

MYRA ÅHBECK ÖHRMAN
Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Myra Åhbeck Öhrman är frilansande skribent, föreläsare och debattör med inriktning på en spretig blandning av internetkultur, jämställdhetsfrågor och antifascism. Senast verksam som kampanjansvarig och granskare i den antirasistiska organisationen ”Inte rasist, men…”. Har bott största delen av sitt liv i den norrländska glesbygden, men inte ens det kunde riktigt ta stockholmaren ur henne.

Det senaste från Krönikor

Gå till Toppen