UPPÅNER. “Det finns en svidande ironi i att Orwell på grund av en bok som till stor del handlar om hur fördummande av språket används för att förtrycka folket, själv får sitt namn missbrukat på precis det sättet”, skriver Myra Åhbeck Öhrman om den populistiska högerns alla feltolkningar.
J.K. Rowling har sagt många dumheter på senare år, men ingen kan ta ifrån vare sig henne eller de många läsarna som vuxit upp med hennes böcker hur mycket Harry Potter påverkat en hel generation.
Tyvärr.
Det är inte synd för att böckerna i sig är dåliga, utan snarare för att det skapat en klick som av allt att döma byggt hela sin idévärld på dem och saknar andra referenser. Att låsa in sig i ett perspektiv blir extra begränsande när du som vuxen människa försöker skohorna in den riktiga världen i moralsystemet från en barnbok.
Det är lätt att hitta personer som ständigt, särskilt i politisk diskurs, hänvisar tillbaka till ett verk som tycks vara den enda de tragglat sig igenom – eller i många fall bara verkar ha tagit del av en synopsis för. Fenomenet som sådant finns på hela det politiska spektrat från Och världen skälvde till Das Kapital men Harry Potters läsare stack bevisligen ut i både form och omfattning.
Personer som använde Potteruniversumet för att förklara och kategorisera allt från personlighetstyper till samtida politiker var under en period så vanliga online att den syrliga repliken “Read another book”, i sig, blev en etablerad catchphrase för att beskriva dem. Vill man studera exempel på tondöva paralleller till trollkarlsfiktion finns en subreddit dedikerad till skärmdumpar på dem.
De senaste åren har jag tänkt mer än en gång att någon borde göra en motsvarande samling med den populistiska högerns slentrianmässiga missbruk av George Orwells 1984.
I Sverige sker det oftast med hänvisning till något upplevt maktfullkomligt som Socialdemokraterna föreslagit eller med ord som “tankebrott” i vag kritik mot en upplevd åsiktskorridor. Men det förvånar säkert inte, med tanke på att gruppen vi pratar om orkat läsa max en bok i sitt liv, att de inte heller kom på idén om att använda Orwell som slagträ åt vänster på egen hand.
I amerikansk kontext, eftersom allt är större och dummare där, trendade hashtaggen #1984ishere när Donald Trump blev bannad från Twitter. Åtskilliga tongivande företrädare för althögern hävdade bestämt att Orwell själv hade stått på deras sida mot antifascister, trots att han förespråkade socialistisk revolution för att stoppa fascistiska krafter och ryckte in i det spanska inbördeskriget på den marxistiska milisens sida.
Det finns en svidande ironi i att Orwell på grund av en bok som till stor del handlar om hur fördummande av språket används för att förtrycka folket, själv får sitt namn missbrukat på precis det sättet. “Orwellianskt” har blivit en slarvig term för att brännmärka alla typer av auktoritetsbeslut man inte håller med om, istället för den väldigt tydliga typ författaren ägnat stora delar av sitt liv åt att skriva om.
En stor del av kritiken, särskilt i Orwells essäer, handlar om makthavare som ägnar sig åt historieförfalskning, propaganda, desinformation och argument avsedda att avväpna en motståndare snarare än att representera sanning eller nyanser. Det är tendenser som absolut kan återfinnas även i auktoritära regimer till vänster. Djurfarmen, en i mitt tycke bättre bok både rent litterärt och för högerns uttalade syfte, är en satir av stalinismen som tar upp samma kritik mot auktoritarianism.
Ändå är det 1984 de väljer att hänvisa till, gång på gång. Boken som myntade uttrycket “Storebror ser dig” och vars tydligaste tema är kritiken mot integritetskränkande övervakning.
Jag tänker på det när jag ser politiska företrädare från den blåbruna falangen gång på gång hävda att lösningen på Sveriges problem är att ge polisen utökade rättigheter att visitera och avlyssna oss, till ljudet av syrsor från det egna lägret.
Storebror ser er kanske inte riktigt än, men jag gör det medan ni tyst accepterar hans framfart för era politiska syften.
myra.ahbeck.ohrman@opulens.se
