Sveriges Radio leker med elden

Media
Montage: Opulens.

MEDIEHAVERI. ”Att utmåla oliktänkande som säkerhetsrisker – det är ingenting som västerländska demokratier och dess medier ska ägna sig åt”, skriver Lisa Bjurwald som är starkt kritisk till att Sveriges Radio hänger ut en Facebook-grupp med personer som är kritiska mot Sveriges pandemihantering.

I min förra mediekolumn skrev jag om public service dåraktiga jakt på “oberoende”, som fått direkt motsatt resultat. Nämligen, att vissa partier granskas och ifrågasätts mindre än övriga, samt att rena fakta behandlas som en åsikt bland andra. Eller som tecknaren Max Entin ringat in SVTs och Sveriges Radios återkommande studiohaverier: ”Nu är ju inte Hitler här och kan bemöta kritiken.”

På coronafronten har man sedan pandemiutbrottet kunnat notera andra, lika oroväckande tendenser hos public service. Regering och myndigheter har inte granskats regelbundet eller på djupet, deras ord har lyfts fram som oberoende sanningar, vissa experter har nyttjats orimligt mycket mer än andra, kritiker av Sveriges nationella strategi har behandlats med avståndstagande eller ignorerats, tunga expertinstanser som WHO med större erfarenhet och kunskap av virus och epidemier än vi har i Sverige har plötsligt inte ”passat” bevakningen, för att sammanfatta några av problemen.

Public service är skattefinansierat och beroende av staten i sin själva existens. Just SVT och Sveriges Radio måste alltså särskilt noga akta sig för att bli megafoner åt makten. Deras uppdrag är att tjäna folket, inte makthavarna. En nationell kris som coronapandemin blir ett eldprov för detta uppdrag. Vilket leder oss in på Sveriges Radios senaste haveri.

Det krävs inte mycket journalistisk granskning av SR:s “hit job” för att se hur lite de har på fötterna.

I ett avsnitt av Vetenskapsradion väljer redaktionen, mitt under sagda kris, att hänga ut en liten, enskild Facebook-grupp med personer som är kritiska mot olika aspekter av Sveriges pandemihantering. Det krävs inte mycket journalistisk granskning av Sveriges Radios ”hit job” för att se hur lite de har på fötterna. Till stor del består anklagelseakten av att medlemmarna i gruppen, som alla klumpas ihop och får ta kollektivt ansvar för vad enskilda personer skriver, har en upprörd och aggressiv ton. Men, som yttrandefrihetsexperten Nils Funcke påpekar i en bra och klargörande artikel i Dagens Media:

”Det är i högsta grad legitimt att i ett forum på Facebook eller i vilket forum som helst diskutera och ifrågasätta den svenska strategin. Det är en lika väsentlig som självklar del av yttrandefriheten att man både strikt sakligt eller i mer svepande ordalag får ge uttryck för sina åsikter och värderingar.”

Svenska journalister skräder inte orden om utländska demokratiinskränkningar, om medieklimatet i Putins Ryssland eller hur Trump har hotat pressfriheten, men verkar ofta oroliga för att kritisera mediemakthavare på hemmaplan. Låt mig bespara dem eventuellt obehag och skriva det rakt ut: Sveriges Radio har hängt ut kritiska personer som utövat sin grundlagsskyddade yttrandefrihet i en privat diskussionsgrupp som nationens fiender. Det är ett förfärande journalistiskt övertramp.

Prenumerera på Premium!

Opulens utkommer fem dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 45 kr/mån eller 500 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.
På köpet får du tre månaders obegränsad och gratis tillgång till hela utbudet (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer från Draken Film.
PRENUMERERA HÄR!

Sveriges Radio leker nu med elden; det här är inget som kan raderas i en handvändning. Aftonbladets ledarsida har redan hakat på. Till och med vanligtvis balanserade Heidi Avellan tappar bort sig: ”Att gruppen verkar i lönndom oroar.” Sveriges Radio har gjort en riktig fulvinkling på detta med ”lömska, dolda Facebook-grupper”, som till och med erfarna skribenter nappat på. Det finns tiotusentals stängda Facebook-grupper, om allt från politik till hobbies. Det otäcka är hur enkelt man skulle kunna göra ett identiskt jobb som Sveriges Radios med vilken annan grupp som helst. Bara i mina vårdgranskningar har jag kommit i kontakt med dussintals sådana. Vilket svek som journalist att istället för att granska patientanmälningar mot sjukhus och kolla upp tips om missförhållanden, skriva en text av typen ”Dold grupp kritiserar kvinnovården: Försöker påverka läkare och makthavare!”

Sådana här publiceringar skickar signaler, de skrämmer och tystar. ”Jag blir mörkrädd, och får en obehaglig känsla att de ska sätta dit oss”, säger Anders Vahlne, professor emeritus i klinisk virologi vid Karolinska institutet, till Dagens Media. Att utmåla oliktänkande som säkerhetsrisker – det är ingenting som västerländska demokratier och dess medier ska ägna sig åt. Varken i kristider eller någon annan gång. Att försöka kväsa yttrandefriheten, skrämma kritiker till tystnad? Det om något är väl antidemokratiskt.

LISA BJURWALD
LISA BJURWALD

Det senaste från Media

Facebook i blåsväder

NÄTJÄTTAR. ”Samtidigt som lagstiftare skissar på sätt att begränsa inflytandet för bland