NÄTJÄTTAR. “Samtidigt som lagstiftare skissar på sätt att begränsa inflytandet för bland annat Facebook, Twitter och Google, har mediehusen börjat slå tillbaka”, skriver Myra Åhbeck Öhrman.
I helgen skrev Anna-Klara Bratt, chefredaktör för Feministiskt Perspektiv, i Expressen om hur Facebook tystar feministiska röster genom att nya riktlinjer för vad som tillåts på plattformen försvårar verksamheten för hennes nättidning. Hon är inte ensam i sin frustration. Relationen mellan traditionella medier och de sociala har varit stormig länge, även om den började oerhört kärleksfullt.
2014 sa grundaren Mark Zuckerberg under en Q&A att målet var att Facebook med sin nya “news feed” skulle bli en perfekt anpassad personlig tidning för alla människor i hela världen. Det var ett helt nytt sätt för tidningar att sprida sina artiklar, rakt in i det dagliga flödet hos de personer som hade störst intresse av dem.
Det var en spännande guldålder. Nya publikationer, som Feministiskt Perspektiv, växte fram på ett sätt som aldrig hade varit möjligt utan det billiga sättet att nå ut till rätt publik. Annonsfinansierade viralsajter som Buzzfeed fyllde allas flöden, och gav bland annat upphov till den svenska kvällspressens avknoppningar Lajkat och Omtalat.
Sedan började det gnissla.
Kontinuerliga förändringar i algoritmerna avsedda att bestämma vilken sorts innehåll användare fick se gjorde det svårt att hitta rätt strategi. Särskilt som man många gånger var tvungen att gissa sig till exakt vad som ändrats och vilken effekt det hade, efter att man noterat att ens räckvidd försämrats radikalt från en vecka till en annan.
Förutom att väga upp för trender folk tröttnat på att se, som spam och clickbait, fanns också ett vinstintresse i att tvinga bolag att sponsra sina inlägg för att nå ens en bråkdel av den spridning man tidigare fått helt gratis. Med ett förändrat landskap där majoriteten av läsare fick sina nyheter via sociala medier, måste det ha varit enormt frustrerande för många tidningar att ha så lite inflytande och kontroll över plattformen.
Facebooks dåliga karma drabbade dem med full kraft efter presidentvalet 2016, då traditionella medier fick gott om anledningar att ifrågasätta hur de förvaltade sitt inflytande over det offentliga samtalet. Cambridge analytica-skandalen följdes av en ännu inte avslutad debatt om hur algoritmer kan skada demokratin eller leda till politisk radikalisering.
I början av 2018 kom den första riktiga dödsstöten, då Facebook tillkännagav större förändringar på sajten för att prioritera personligt innehåll över företag. Tidigare nämnda Lajkat lade ner samma år, och Omtalat degraderades till en videokategori hos Expressen. Ju närmare nästa presidentval kom, desto mer stressade blev nätjättarna över sin roll i att skapa extremism. Att göra sig ovän med både media och politiker har lätt den effekten.
Många turer senare, efter stor mängd kontroversiella bans av politiska frontfigurer kopplade till extremhögern, verkar Facebook i alla fall ha valt väg för stunden. Politik är helt enkelt för jobbigt för dem att förhålla sig till. Sedan stormningen av Kapitolium har rapporterna börjat komma in om att politiska kommentatorer som knappast kan anklagas för att vara extrema, blivit av med sina konton på olika plattformar. Nya rutiner och algoritmer som ska förhindra de problem de förra skapade har börjat implementeras och testas. Vad exakt de innebär blir vi nog inte varse på ett tag, och vilka konsekvenser de får är ännu svårare att förutse.
Samtidigt som lagstiftare skissar på sätt att begränsa inflytandet för bland annat Facebook, Twitter och Google, har mediehusen börjat slå tillbaka. Google betalade nyligen ett franskt mediehus 76 miljoner dollar i ersättning för en utdragen copyright-fejd, och för ett par veckor sedan stämde en mindre amerikansk tidningskedja Facebook och Google för oetisk manipulation av den annonsmarknad många tidningar är beroende av för att överleva. Branschorganisationen News Media Alliances företrädare tror att fler liknande åtal är att vänta.
Vad som en gång var en ömsesidig kärlekshistoria har gått över i en bitter skilsmässa. Gissningsvis ligger det i nätjättarnas intresse att, för en gångs skull, förekomma problemet innan de själva blir utlämnade till andras nycker.
myra.ahbeck.ohrman@opulens.se
