Kunskapsbrist är inte problemet

Krönikor/Samhälle
Foto: Pixabay.com

CHAUVINISM. Svenskarna först! Så hade Socialdemokraternas valslogan lika gärna kunnat låta. Sossarna har tagit tempen på Trollsverige och kommit fram till att det bästa sättet att vinna tillbaka dem som övergett partiet och gått till SD är att säga sig stå för vår tids motsvarighet till feodala värden.

Vi har talat om samtiden som 30-talets eller 90-talets återkomst. Men om vi ser den pågående maktkampen för vad den är, och skriver ut det som Socialdemokraterna för fram i sin valkampanj, ser det bra mycket dystrare ut än någon humanism eller folkbildningskampanj kan åtgärda.

Hos humanister finns en särskild lockelse att se medvetenhet och kännedom om vår historia som ett sätt att undvika att upprepa misstag. Liknande idealism finns i Ray Bradburys roman Fahrenheit 451, som först blev film 1966 och som nu blivit film igen. Bradbury skriver: ”När de frågar oss vad vi gör, kan du säga att vi kommer ihåg. Det är så vi kommer vinna i längden. Och en dag kommer vi komma ihåg så mycket att vi bygger världens största grävskopa och gräver den största graven någonsin och slänger krig i den och täcker hålet.”

Visst är det en lockande tanke att bildning kan hjälpa oss fatta bättre politiska beslut. I Dagens Nyheter den 16 maj kunde vi till exempel läsa om hur invandring i allmänhet och arbetskraftsinvandring i synnerhet har påverkat arbetslösheten. Slutsatsen är att invandringen på kort sikt kan skapa större arbetslöshet, men på lång sikt skapas fler jobb och inflyttade tar inte jobb andra skulle ha haft eller har kapacitet att utföra.

Men räcker denna kunskap? Kan vi anta att det är faktabrist hos befolkningen eller SD och S som gör att man går till val på ”jobb till svenskarna först”? Finns det en omedvetenhet bland Socialdemokraternas väljare, som inte förstår konsekvenserna av förvar för alla asylsökande som fått avslag? Ett förslag helt i stil med österrikiska FPÖ:s om att samla dem i ett läger, där de likställs med kor, lamm och grisar? Jag skulle säga nej, för medvetenhet är ingenting utan kontext, fakta ingenting utan en analys av konsekvenser. Utan ett ”vad gör vi nu, vad betyder det här för mig, för oss?” Finns det ens något ”vi” att tala om?

När kvinnor trädde in på den officiella arbetsmarknaden i mitten av förra seklet uttrycktes liknande farhågor som de mot invandrare i dag: ”De kommer att ta våra jobb.” Med lägre löner och sämre arbetsvillkor trädde de in. Vilka andra ville ha de jobben då och vill det nu? Hur många rusar till bärplockande som till ett fik eller en klädbutik för att få arbete?

Ja, hotet är snarare de sämre villkoren, för när nya grupper drar in på arbeten med sämre villkor man själv har eldat på genom sin rasism eller sexism, så är det dessa villkor man själv kommer att få ta över. Jag vet inte hur den kunskapen förmedlas. Hur vi ska lära oss långsiktighet, särskilt i ett kapitalistiskt system som lever på glömska?

Innan vi börjar reservera särskilda platser i helvetet åt allehanda socialdemokrater bör vi backa tillbaka ett steg. Det finns ingen moral att tala till som kan dra oss ur det svarta hål de gräver åt oss. Men erfarenhet behöver förmedlas. Inte minst genom en öppen social rörelse, som på riktigt bjuder in folk att delta i förändringsarbete, utan vinst och maktspel. Här brister de flesta partier och organisationer.

Komplikationerna är många. Men det krävs inte mer än väl utvalda luckor för att bryta sig loss och bana väg för något annat än de livsslukande maskinerier som drar in allt i sin väg.

SAMIRA ARIADAD

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av Samira Ariadad

Det senaste från Krönikor

Gå till Toppen