STÄDHJÄLP. “När vi pratar om vilket samhälle vi vill leva i kommer det alltid leda till ett oerhört splittrat och ojämlikt samhälle om vi enbart utgår ifrån oss själva”, skriver Samira Ariadad.
Jonna Sima: Rut-bidraget är en kvinnofälla
Catherine Calleman: Ett riktigt arbete? Om arbetsrätten m.m. i hushållstjänster
Home Works: A Cooking Book (Red. Jenny Richards och Jens Strandberg. Medverkande är bland annat undertecknad, Silvia Federici mfl.)
Är det så fel att anlita privat städhjälp? Frågan väckte en engagerande diskussion i en feministisk Facebook-grupp.
För över tio år sedan skulle fler svara nej än idag. För i brist på någon värdering som säger annorlunda handlar vi först utifrån tillgängliga val och försöker berättiga det sen. Om handlingen på något sätt gynnar oss. Men det handlar såklart inte bara om psykologi. Den ökade mängden avlönat eller svart betalt hemarbete i Sverige sedan 1990-talet är en konsekvens av andra samhällsförändringar, som ökade samhällsklyftor och försämrad välfärd. Lägg dessutom till RUT-avdraget som infördes 2007.
Att genom RUT-avdraget bekosta privat städhjälp för människor som inte behöver det har främst av allt inneburit tre saker: Subventionering av en lyx hos rika, förflyttning av arbetet från främst vita kvinnor (men också män) till fattigare kvinnor, och lönepress neråt på svart städhjälp. Dessutom går dessa pengar, som hade kunnat gå till LSS-stöd, till privata städhjälps-beställare. En till dimension av det handlar om migrationsstatus: många städare är beroende av att på ett eller annat sätt behålla sitt jobb för att kunna försörja familjen i ett fattigare EU-land och behålla sin migrationsstatus. Och nej, det skiljer sig inte mycket från ROT-avdragens tjänster, som dock är bättre betalda och organiserade, mer sällan utförda och där grundläggande kunskap i hur man utför dessa arbeten är mindre utbredd.
Den feministiska kampen för delning av hemarbete menade ju inte att vi löser saken genom att lägga det på fattigare kvinnor.
Genom RUT-avdraget är det en utvidgning av denna bransch man bekostar. Är då svaret inte att behålla jobben, men förbättra villkoren? Inte nog med att förutsättningarna för arbetet är svårt att organisera sig kring (visstid, arbetsplatsen är privata hem). Varför ska vi kämpa för att bevara ett slitsamt yrke i privata hem, när vi genom hemkunskap och uppfostran lärt oss göra det åtminstone hjälpligt ? Den feministiska kampen för delning av hemarbete menade ju inte att vi löser saken genom att lägga det på fattigare kvinnor bara, och sen kalla det en tjänst! För vi betalar ju!
I Sverige tar nedvärderingen av städarbete sin värsta form i utebliven eller låg lön och utebliven ersättning för slitskador. Nedvärdering tar sig även uttryck i beställarnas beteenden: anmärkningar, vägran till ögonkontakt, klagomål och mikrostyrning, i andra länder genom våldtäkt och mord. Med tanke på denna form av direkt behandling är det besynnerligt hur liberala feminister kan få det att låta som att kritik av anlitandet av privat städhjälp i allmänhet och RUT i synnerhet är att nedvärdera arbetet.
När vi pratar om vilket samhälle vi vill leva i kommer det alltid leda till ett oerhört splittrat och ojämlikt samhälle om vi enbart utgår ifrån oss själva. Det gäller särskilt om vi inte kan släppa det som gynnar oss eller en personlig preferens. Den mest grundläggande kritiken mot all form av liberalism är att sätta så stor tilltro till individuella valmöjligheter i ett kapitalistiskt samhälle att det är svårt för de flesta att tänka utanför vår nuvarande version av oss själva. En version av vissa som får sitt levebröd genom ett visst arbete, eller ännu mer högljudda, är ju de som får en enklare och mer lustfylld vardag av att utnyttja det.
Men det måste ju ändå finnas mer. Och det säger jag inte i hopp eller tro, utan av övertygelse. För våra nuvarande jag är ju ändå i någon mån stöpt av de samhällen vi lever i. Politik, skolning och förutsättningar formar oss, och inte bara vad vi kan utan uppmuntras att arbeta med, och hur vi ser på andra människor. Under pandemin har vi fått se prov på det när arbetslösa flygvärdinnor erbjöds enkel vårdutbildning eller när produktionen på vissa företag ställdes om för att möta vårdens raskt ökande behov.
I ett mer kortsiktigt perspektiv behöver inte arbetslöshet eller tvångsarbete ställas mot att folk ska fortsätta få dra av privat städhjälp på skatten. Enbart en sann nyliberal, som också förutsätter nyliberal politik som den enda möjliga, ställer dessa mot varandra. Vi har alla möjligheter att ge mer stöd till mindre slitsamma yrken, förkorta arbetsdagen, att förlägga städhjälpen hos människor som behöver det på grund av funktionsnedsättning. Men i takt med att arbetsmarknaden rullas ut, fler tjänster blir tillgängliga och billiga blir vi benägna att forma åsikter efter det kortsiktigt bekväma. Extra lömskt är det om denna bekvämlighet tillfaller de mest tongivande i samhället. Den cirkeln kan bara brytas genom att lära av historien och våga se bortom det existerande.
samira.ariadad@opulens.se
