
KÄRLEK. “Erotiken är en kraft som kan ge oss energi att sträva mot förändringar.” Anna Sanvaresa om ensamhet och kärlek under pandemin och om rättvisa och frihet som det mest njutningsfulla.
I Josephine Bornebusch aktuella film Orca har mänskorna långt till varandra. Det är mitt i pandemin i ett Sverige som tycks vara i total lockdown. Skärmarna mellan dem blir murar, eller speglar: de når inte fram eftersom de så enträget försöker hålla fast vid hur det ska se ut istället för att visualisera alternativ.
Orca är det latinska namnet för späckhuggare, vilka tar sig framåt om de slår följe och håller ihop, som en tonårstjej förklarar i filmen. Det är inte världens bästa film men den vill säga något väsentligt. Hur når vi varandra i utsatta lägen och inte bara nå som att komma fram utan som i komma nära och hjälpas åt?
Jag reagerar på det återkommande restriktionsbudskapet att bara umgås med familjen, eller de i samma hushåll. Hur ser en familj, ett hushåll ut? Finns det alltid, är det tryggt? Vi är många med ensamma kroppar. Letar ljuspunkter och kickar i en distanserad och orolig situation. Längtar galet efter närhet. Dumpad av Tinderflirt med orden att det är meningslöst med kontakt när vi ändå inte kan ses. Är det? Kan vi inte ge varandra något – värme, uppskattning, små kickar – också på distans?
Jag är ett flockdjur. Söker famnar, närhet, stöd.
Jag är ett flockdjur. Söker famnar, närhet, stöd. Famlar som fan. Messengersex blir en krydda. Flirtar på sociala medier. Fantasibilder som målas upp, och å, vad jag kan frossa i de fantasierna! Erotiska, eller djupt vänskapliga, gränslösa. Fram till nyss har jag sett det som tomt. Varför? Vad är det för en trist blick?
Mitt privilegium: barnen varannan vecka som jag nästan kramar ihjäl. Mitt i allt: alla singlars dag. Kapitalismens ständiga försök att dra nytta av – täcka över – mänsklig längtan. Visst kan vi garva åt skiten. Kan också säga som Adrienne Maree Brown i boken/bibeln Pleasure activism (AK Press), att det skapar en falsk brist.
Pleasure activism, skriver författaren, är det arbete vi gör för att separera vår njutning från påverkan, vanföreställningar och förtryck. Det vi lärt oss: Så här ska det vara. Njutning bara möjlig genom konsumtion av varor, eller kroppar. Kapitalismens, och Tinders, hjul snurrar. Men nej. Erotiken, skriver författaren och feministen Audre Lorde, är en kraft som kan ge oss energi att sträva mot förändringar. Den går på djupet och kan därför överbrygga gränser och skillnader, inte bara mellan oss, utan också som ett skydd i världen.
Tänker på min egen kropp. Att det är först nu, när den är fyrtiosju, som den börjar förstå vad den vill och behöver. Kvinnlig erotik har alltid setts som hotfull (och straffats) eftersom den är frigörande, vägrar underkasta sig en patriarkal ordning. Efter år av kamp mot nedärvd sexualmoral, kvinnosyn och kapitalistisk struktur: Min kropp kan ge och ta emot. Och njuta av det.
Tänker ofta på Audre Lordes ord om självomhändertagande som en revolutionär handling. När Tindersnubben skrev tack och hej för att vi inte kan ha sex inom snar framtid, tänkte jag på fantasin och kreativiteten som behövs erövras, införlivas, när de fysiska avstånden till varandra är stora.
Erotik kräver inte fysisk närvaro utan närs av lusten att utforska, lära sig känna. Njutning är en frizon, som med hjälp av fantasi och omtanke kan växa till ett rum för nya upplevelser och idéer. Pleasure activism, skriver Adrienne Maree Brown, vill lära oss att rättvisa och frihet är det mest njutningsfulla på denna planet. Det handlar om förena njutningar med värderingar, och hämta kraft från känslan av ”aliveness.”
Ingen av mänskorna i Orca känner sig levande förrän de börjar prata med varandra om viktiga saker, slutar surfa på ytan och stänga in sig i narcissistiska bubblor. Vi kan prata om vad vi längtar efter och hur vi bygger framåt, för en värld där ALIVENESS är det viktigaste, för alla. Njutning kostar inget, bekämpar deppighet, samspelar med omsorg, respekt, bejakande och gränssättning. Njutning är att lyssna och bli lyssnad till: Vad behöver vi? Vi med hudar som skriker efter beröring, oro som vill till famn, vad, mitt i denna pandemi, kan vi ge oss själva och varandra, som kan beröra, ge gåshud, ömhet, glädje, lust?

anna.sanvaresa@opulens.se



