Nu är det jul igen och det går att fira!

GEMENSKAP. Traditionerna är hotade. Inte av de andra och deras traditioner utan att vi byggt bort vårt akuta behov av varandra och därmed behovet att samlas kring ritualer för att enas, menar Nathan Hamelberg.

Triggervarning: blödigt kulturtema.

Nu står den andra coronajulen någonsin för dörren. Eller tja, coronaviruset härjade ju sannolikt redan december 2019, men inget julfirande påverkades och inga restriktioner kopplades till det. Sedan dess har många inte kunnat träffa nära och kära på månader eller i vissa fall mer än ett år.

I brist på politiska konflikter med skattekvot, fördelningspolitik, ägande eller styrelseformer i centrum har traditioner och kultur varit listetta i nära ett decennium – ”kulturkrig”, som det så fint heter, har rasat. Normer på bibliotek har stått i vägen för att prata om hur många bibliotek som lagts ner eller bantats rejält, ord och begrepp stötts mer än omfattning på verksamhet, traditioner har beskrivits som mer hotade än levnadsstandard och pensioner att leva på.

På något sätt är det symptomatiskt svenskt att tänka kultur som någon separat verksamhet.

Men i allt detta så har ju faktiskt coronapandemin hotat traditioner på ett sätt som aldrig förut gjorts. Jag själv blev varse det när jag deltog i webbseminarier om kulturlivets förutsättningar i Östafrika för ganska exakt ett år sedan, Medan jag själv tog upp kulturprofessioners villkor så diskuterade många av deltagarna kultur i mycket vidare bemärkelse. Såsom att det inte ens går att delta i namngivningsceremonier för nyfödda släktingar och familjemedlemmar, att begravningar och bröllop blivit glest besökta tillställningar snarare än folkfester, att samlingar och sammankomster varit förenade med smittorisk.

På något sätt är det symptomatiskt svenskt att tänka kultur som någon separat verksamhet från det mesta man gör, något för en profession, eller för den delen något mindre seriöst än och avskilt från ekonomi, vetenskap eller produktion. Som en smal skärva av livet, snarare än något som genomsyrar det helt. Det är kanske den dominerande synen som gör att det är så lätt att trycka på ömma punkter som sagda kulturkrig – att det svenska samhället är så moderniserat att vi till det yttersta försökt bygga bort ömsesidigt beroende? Att traditioner verkligen är hotade. Inte av de andra och deras traditioner utan att vi byggt bort vårt akuta behov av varandra och därmed behovet att samlas kring ritualer för att enas. Sverige är å andra sidan ett av världens mest organiserade samhällen, medelsvensson är en flerfaldig föreningsmänniska, även om många medlemskap är passiva.

Alla de här funderingarna har vällt över mig i takt med att än den ena nymodigheten efter den andra seglat upp små gnistrande irriterade debatter om Halloween, Thanksgiving och Black Friday, där käpphästen om våra hotade traditioner än en gång kommer på tal. Men om det nu är så att våra traditioner är hotade – hur är då julen hotad? En ny våg av muterat coronavirus kan föra med sig nya restriktioner igen. Men handen på hjärtat, i den mån det skulle begränsa julhandeln är väl inte det avgörande för julen?

Det finns en massa smarta poänger att göra om att julen är en nymodighet, att bruket att klä julgran är importerad från Tyskland i modern tid, att få firar till minne av Kristi födelse och så vidare. Men allt det missar ju poängen om jultid som ett brott – en övergång från en tid till en annan, att det sammanfaller med ett nytt år, förhoppningar, nystart och att de allra flesta faktiskt träffar familj och nära vänner på ett sätt vi nästan aldrig gör i lika stor utsträckning under hela året. Att vi inte bara vrakar och väljer umgänge som vi annars kan, utan umgås med de vi många gånger är uppvuxna med, eller valt att leva med.

Tradition är ju att föra vidare, och tv-tablån, shoppingen och stress åsido så är det ju just att ägna varandra tid och omtanke som är kärnan och att bevara den vanan är en bra grej att slå vakt om. Det är en knapp månad till dopparedagen, istället för att kriga om hotade traditioner, se till att träffas på de säkra sätt ni kan och skippa det ovidkommande och gör era hem till välkomnande platser. God jul på er läsare!