MÅTTSTOCKAR. Högern anser att det i allra högsta grad behövs en värdegrund för att förklara för invandrare vad som gäller. Däremot är “värdegrund” under andra omständigheter visst ett PK-ord som syftar på något de anser påprackas gemene man, menar Nathan Hamelberg.
För den som tillbringat mer tid än en fikarast på Twitter, det sociala medium där det tjattras mest från opinionsbildare, är det uppenbart att begreppet värdegrund har en nästan magisk kvalitet för många. Inte bara på Twitter så klart, det stormas kring ordet i traditionella medier och i den offentliga debatten också. Men Twitter är ofta en indikator på vilka buzzwords som seglar upp, eller snarare vilka ord det börjar gå trend i att skapa friktion mot.
Med just ”värdegrund” är det uppenbart att det en bit till höger finns en föreställning om att begreppet är en trojansk häst ämnad åt att hjälpa det politiskt korrekta etablissemanget pracka på gemene man värderingar hen inte skrivit under på. (Ha, skrev ”hen” lika mycket för att jag tänker att ”gemene man” syftar på människor oavsett kön som för att ”hen” är just ett sådant ord – ett begrepp som i alla fall förut medvetet missförstods som att människor av kött och blod ska göras könlösa mot sin vilja, snarare än att könsneutrala pronomina främst syftar på sammanhang där vi inte vet om kön och det inte är centralt). Just de som raljerar om eller varnar för värdegrund verkar verkligen tycka att det syftar på något annat – något påprackat – än de värderingar de själva anser ska utgöra grund för samhället.
I en intervju i Bulletin raljerar terrorismforskaren Magnus Norell inför Per Brinkemo först om hur värdegrund är någon sorts fluff för att i samma och följande meningar egentligen (omedvetet?) inskärpa behovet av en värdegrund. ”Vi måste vara mycket tydliga med vilka vi är och vad de grundläggande strukturerna vilar på. Den enda värdegrund vi har är vår konstitution. Det finns ingen annan värdegrund. Allt annat snack är bara bullshit”. För att sedan gillande prata om hur det är i Kanada: ”När man kommer till Kanada måste man fylla i papper där det står vad som gäller i landet. Det måste man skriva under, annars kommer man inte in. Om man tar in hundratusentals människor på kort tid måste det finnas en plan och också berätta om var de befinner sig”.
Det är svårt att se det på något annat sätt än att högern anser att det i allra högsta grad behövs en värdegrund – för att berätta vilka vi är och för att förklara för invandrare vad som gäller. Värdegrunden är bara pain in the ass om den riktas mot oss själva. Lite som med jämställdhet, antirasism och hbtqia-frågor; när vi ska särskiljas från dem så är det sådant de ska lära sig för att passa in, men inte ”vi” eftersom vi redan är inne. Alla har väl hört det? De kommer från patriarkala kulturer så de måste lära sig, den verkliga rasismen – i synnerhet antisemitism – kommer från invandrare och det är också de som är homofober, vi är moderna. Vi är till och med så moderna att vi tycker att hbtq-certifiering och jämställdhetsiver är onödigt nitiskt från vänster – sådant som lägger sig i ens vardag och dessutom undergräver det föräldrars rätt att själva uppfostra sina barn som de vill. Men det är bra för andra, för att förklara vad som gäller.
Nåja. Ingen regering gjorde mer för värdegrunden än Alliansen. Myndigheten Kompetensrådet för utveckling i staten upprättades 2009 och avvecklades 2012, och dess huvudsakliga gärning var just att ta fram värdegrunden för de statsanställda. Sex punkter/riktlinjer som anger vad statstjänstemäns verksamhet ska genomsyras av: demokrati, legalitet, objektivitet, fri åsiktsbildning, respekt samt effektivitet och service. Det är väldigt svårt att se vilken av de punkterna som någon kritiker från demokratisk höger invänder mot. Det enda är just att ”värdegrund” börjat fungera som byggsten i berättelse om att pk-etablissemanget påtvingar oss något ovanifrån.
På Twitter skrev konservativa skribenten Naomi Abramovicz ”kan någon vettig människa förklara för mig varför förskolan behöver aktivt värdegrundsarbete och varför det inte bara räcker att säga till kidsen att man ska vara snäll och inte slåss?”. Det är svårt att veta om det är ett ärligt missförstånd, men den här synen på värdegrundsarbete är som att tro att etikmomenten i sjuksköterskeutbildningar – eller läkareden i länder där den är lag – är tänkta som något förskolelärare och vårdpersonal ska propagera för barn eller patienter snarare än något som behövs för att säkerställa såväl etiskt som likvärdigt bemötande. Och att personalen faktiskt resonerar kring och vinnlägger sig om det. Tänk hur många ord det är som antar väderkvarnars former.
nathan.hamelberg@opulens.se
