En farlig utveckling

Krönikor.
Collage: C Altgård / Opulens.

HISTORISKA PARALLELLER. ”Vi har i USA en demografi som nästan liknar det tyska 1800-talets; en småskalig kristen, konservativ landsbygd som hyser ressentiment mot Rothschild”, skriver Jesper Nordström.

Israels agerande mot Palestina lär sannerligen inte förbättra eller mildra antisemitismen i världen. När det gäller hatet och föraktet mot det judiska folket kan man säga att det gick in i en ny fas och ny särart efter att en meritokratisk urban borglighet växte fram efter franska revolutionen. Det är känsligt och kontroversiellt att ägna sig åt essentialistiskt tänkande – att ett folk eller nation har speciella egenskaper – men genom att varit förvisad till bankverksamhet och penninghantering och ett slags handel som ansågs mindre värd av samhället hade denna minoritet genom århundranden förvärvat kompetenser som nu möjliggjorde ett inträde på samhällsscenen i större utsträckning. Det växte fram ett nytt hat som inte byggde på retorik om att de var fripassagerare, parasiter, bidragsberoende – ett nog så vanligt snack inom samtida xenofobi – utan att de snarare ”nästlade sig in”, en retorik som ju är en bekväm snuttefilt för de akterseglade och bedagade.

I ”Moses”, en av Strindbergs mera kontroversiella texter, som inte åldrats värdigt, utmålas representanter för denna religion som servila lismare. En rent ut sagt småsint missunnsamhet beträffande framgång och etablering. Judarna verkade inte kunna vinna; väl på väg att etableras blev detta anledning till spott och spe, likt klassens ambitiösa plugghäst som blir slagpåse för de slappa, ”coola killarna”. Nå, i sammanhanget kanske en väl vardaglig liknelse ty vi talar om uppspelet till Förintelsen, världshistoriens mörkaste tilldragelse. Och uppspelet kan sägas vara inomtyskt. Om det nu ligger något i tanken att det framväxande moderna borgerskapets era var judarnas gryningstid så ser vi också varför antisemitismen blev så stark i Tyskland. Här levde feodala, agrara och djupt konservativt kristna småskaliga och småborgerliga värderingar kvar. Här var det inte tal om företagande, värdepapper och nya friska tag, nej, det klamrades fast vid gamla jordbruksideal och provinsens eviga värden. Framryckningen av det nya blev ett dubbelt hot och utmaning här.

Vi kan se Tysklands särart genom litteraturen eller snarare vilka skildringar som saknas. Marcel Prousts skildring av en stadsboende överklass saknas närmast i Tyskland, det närmaste vi kommer är antagligen Theodor Fontanes Der Stechlin (1898) (sv. titel Stechlin, Bokförlaget Atlantis 2017) som mer har en Tjechovsk grundton i sin skildring av en klass på fallrepet. I Stechlin är det lågadel/storlantbrukare – gränsen är hårfin – som sitter i gamla dragiga orenoverade herrgårdar och sannerligen inte slår sig fram genom smarta affärer. Det är ett porträtt av bland annat junkerklassen som sen slöt upp kring Hitler. Kort sagt ett land som skrämdes av en framryckande modernitet och förflackande av traditionella värden, framburet av judar. En talande paradox i sammanhanget var att den preussiska universitetsstadgan från 1812 även gav ickekristna tillgång till högre studier, i syfte att befrämja den humboldtska andan. Alla är jämlika, men vissa visade sig kanske vara lite väl jämlika. Kort sagt började judarna excellera.

Det har framlagts att Hitler inte blev först med atombomben för att spjutspetsen inom kärnfysiken var judisk

Det verkligt tragiskt iögonfallande var att just i Tyskland var judarna så väl etablerade och detta inom samhällsbärande yrken och funktioner. En folkgrupp som bidrog pekades ut som roten till allt ont. Det kan ju i alla fall ses som historiens ironi och karma att utrensningarna i Tredje Riket ledde till ”braindrain” och fick nazityskland att implodera. Det har framlagts att Hitler inte blev först med atombomben för att spjutspetsen inom kärnfysiken var judisk. I stället lanserades en hårt ideologiserad kvasivetenskap; ”Deutsche Physik” som visar på nazismens totala antiintellektualistiska enögdhet.

I tumultet kring stormningen av Kapitolium dök formuleringen Weimar-USA upp och visst ligger det en del i detta även om tankefiguren att vår samtid är ett nytt 1930-tal börjar bli lite sliten. Vi har i USA en demografi som nästan liknar det ovan skisserade tyska 1800-talets; en småskalig kristen, konservativ landsbygd som hyser ressentiment mot Rothschild. Som blandar kristen eskatologi och konspirationer och en besatthet av ande och ”renhet” och ett otal andra stolleprov som får en tro att man befinner sig i Joseph Goebbels mörkaste och dimmigaste propagandafabrik.

I den högst läsvärda Radikalare än Hitler? går sociologiprofessorn Göran Dahl igenom mysticism och esoteriskt tänkande som uppspel till nazism och parallellerna med dagens USA är slående. Mitt i allt detta har vi nu en aggressiv ockupationsmakt som föder hatet mot det semitiska. Den sekulariserade judaismen bär hundhuvet för en liten fanatisk konservativ grupp. En tillspetsning och urartning av en lösning och ett korrektiv efter 1945. Som nu resulterar i ny destabilisering och spänningar.

JESPER NORDSTRÖM
jesper.nordstrom@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Krönikor

Sorgen för Göteborg

GBG2001. När vändningen kom så skedde 11 september-dåden. Kriget mot terrorismen med
0 0kr