Kevin Spacey och Hollywoods homohistoria

Krönikor/Samhälle
Foto: Maryland GovPics

KOMMA UT. I svallvågorna av #metoo har olika kändisar anklagats för olika sexuella övergrepp, men ingen har gjort lika stort avtryck i sin karriär, av helt fel skäl, som Kevin Spacey när hans svar på anklagelser om sexuella övergrepp var att komma ut.

Låt oss snabbt gå tillbaka till vad som hänt. Skådespelaren Anthony Rapp går i en intervju i Buzzfeed ut med att han som 14-åring blivit ofredad av skådespelaren Kevin Spacey, som då var 26 år. Det här alltså en händelse som utspelar sig för 30 år sedan, 1986. Efter att artikeln publicerats valde Kevin Spacey att använda sig av Twitter för att göra två saker: 1. Säga att han inte minns händelsen men ber om ursäkt för den. 2. Komma ut som homosexuell. Efter detta går andra män ut med sina historier om hur de ofredats av Kevin Spacey.

Det ska sägas att ingen av dessa historier har utretts i domstol och att Spacey inte är dömd för någonting, så huruvida han har gjort det han anklagas för låter jag vara osagt. Vad som däremot är intressant är hur han agerar. Kevin Spacey har gjort något historiskt, han har skapat en dålig tidpunkt att komma ut på. Vanligtvis när skådespelare kommer ut mottas de med jubel från stora delar av HBTQ-spektrumet. Colton Haynes kom 2016 ut som homosexuell och berättade om sin psykiska ohälsa kopplad till sin homofobiska uppväxt, då jublades det. När Ellen Page kom ut 2014 i samband med ett tal på en konferens om ohälsa hos HBTQ-ungdomar jublades det.

Haynes och Page satte ett finger på att HBTQ-ungdomar mår sämre än heterosexuella cisungdomar (ungdomar som inte identifierar sig som transpersoner). Den här ohälsan grundar sig i minoritetsstress, känslan av att vara en minoritet och vända samhällets attityder mot sig själv vilket kan leda till låg självkänsla och högre risktagande vilket är en anledning till att HBTQ-ungdomar är överrepresenterade inom självmord, missbruk och som offer för övergrep. Vad Kevin Spacey gör däremot är att försöka använda sitt utkommande som en undanmanöver för att ta fokus från hans eventuella roll som förövare.

Ska man nu vara rättvis är Spacey född 1959, Page 1987 och Haynes 1988. Spacey kommer från samma generation som Ellen DeGeneres som när hon kom ut för 20 år sedan fick sin sitcom nerlagd strax efter att hennes alter ego i den även hon kom ut. Faktum är att det är få skådespelare i den här generationen i Hollywood, där bögpaniken är slående, som har kommit ut och om manliga skådespelare inte framstår som heterosexuella säljer de inte.

Här kan vi tala om glasgarderober, personer vars homosexualitet är en väl bevarad offentlig hemlighet. Alla vet, men ingen säger något. Ett sådant exempel är John Travolta eller Tom Cruise där det gång på gång framträder män som berättar om sina relationer med dem, men som effektivt tystas ner genom stämningar. Vi har fall som Rock Hudson och Liberace, vilka avled i AIDS men vars död först förklarades på andra sätt. Vi har även Tab Hunter och Anthony Perkins som under Hollywoods glansdagar levde i en relation som Hollywood gjorde sitt yttersta för att dölja – för att kunna sälja mer biobiljetter.

De få skådespelare som kommit genom åren har mötts av beröm för sitt mod, just för att de valt det, för att de valt att vara öppna med sig själva inte för att skyla över sina handlingar. HBTQ-spektrumet har helt enkelt högre krav på kändisar som kommer ut, det delas inte ut medaljer till den som vill använda sin sexualitet för att banalisera sina eventuella brott. Det eventuella mod som Kevin Spacey skulle kunna berömmas för har han själv kletat över med det faktum att han inte tar ansvar för sina eventuella handlingar och istället skrivit in sig i historieböckerna som mannen som kom ut vid fel tillfälle och möttes av kritik av den grupp som i vilket annat sammanhang som helst hade tagit emot honom med öppna armar.

EMIL ÅKERÖ

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Krönikor

Gå till Toppen