Ingen vuxen i rummet

Krönikor/Samhälle
”Det bidde ingen vuxen i rummet.” Collage: C Altgård / Opulens.

FIASKO.  Det misslyckade moderata statsministerförsöket kommenteras idag av Erik Cardelús, som också intresserar sig för Ulf Kristerssons språkbruk. Vad är det egentligen för ”vi” som moderatledaren talar om?

 

 

Det bidde ingen ”vuxen i rummet.” I alla fall inte nu. Statsministerförsöket slog i kaklet och det blir ingen borgerlig regering ledd av Moderaterna, flankerade av de andra borgerliga partierna och med Sverigedemokraterna som en blåbrun gädda i vassen.

På onsdagens presskonferens sparade inte Ulf Kristersson på besvikelsekrutet och menade att det var den största händelsen inom borgerlig politik på 40 år. ”Centern och Liberalerna kunde ha avstått, men röstade nej till en borgerlig regering, vi noterar det,” sade Kristersson på den efterföljande presskonferensen.

”Ända in i kaklet”, ”vuxen i rummet” och nu detta ”vi noterar det.” Vilket ”vi” Kristersson syftade på är oklart, men nog liknar det ganska mycket ett kungligt pluralis, om man nu ska blanda in historien. Eller ett åkallande av flocken, för att tillåta sig att bli lite biologistisk. Eller bara ett politiskt ”vi” i en historiskt rörig tid.

Fortsätt

 

Annars påminner frasen ganska mycket om den som brukar uttalas med väsande mörk stämma på andra sidan av det sociala spektrumet: ”Vi vet var du bor.” Även här har vi att göra med ett ”vi”, även här oftast uttalat av en enda person i skarpt läge.

Glansig träningsoverall och bling-bling på en dunkel bakgata eller sober marinblå kostym och välknuten slips på en välupplyst presskonferens — det finns många sätt att uttala ett ”vi”. Frågan är närmast vad som blir nästa ”vi”? Vilket blir Annie Lööfs ”vi”. Följer vi den politiska såpoperan får vi veta.

ERIK CARDELÚS

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Krönikor

Gå till Toppen