STRIDER. “Det är mycket att hålla i och ta ansvar för, för de som tittar åt det håll där lidandet finns”, skriver Anna Jörgensdotter.
Läser att majoriteten av göteborgarna är för tiggeriförbud.
Läser att RMV (Rättsmedicinalverket) inte kommer att ändra de hårt kritiserade metoderna för åldersbedömningar. I Sverige är direktivet att ingen vuxen ska behandlas som barn. I andra länder är det tvärtom: Inget barn ska bedömas som vuxen.
Läser en insändare i Aftonbladet som efterlyser ett nationellt program för värdegrundsarbete i skolan, eftersom nyanlända, enligt skribenten, inte vet hur Sverige fungerar.
Läser Ulf Kristerssons och Moderaternas motto: ”Sverige är ingen kravlös gemenskap”.
Läser att Migrationsverkets personal larmar om allvarliga brister på myndigheten, osäkra rättsprocesser eftersom det blivit viktigare att förbättra siffror istället för människors liv.
Läser om utvisningshotade och Alzeimersjuka Salman som inte klarar sig själv på förvaret men förväntas klara sig själv i Afghanistan.
Läser Sanna Vestin, ordförande för Flyktinggruppernas riksråd, FARR: ”De åtgärder som polisen tar till med regeringens goda minne för att verkställa utvisningarna riktar sig också mot civilsamhället”.
Läser Moa Martinson: ”Själv kommer jag att gå i graven med den indignation och besvikelse kvar som skapats av att inte akademisk bildning och ett ombonat liv skapade större vidsyn och mer medkänsla med det stora flertalet som stred sin kamp för livet på livets yttersta kant.” Här skrev hon i själva verket ”det stora flertalet medborgare” men om Moa funnits i dag hade hon tillägnat dessa rader också de människor som lever gömda, utan papper och rättigheter, som utnyttjas på slavliknande arbetsmarknader, och ändå fortsätter kämpa. Eller för den delen: inte orkar kämpa längre.
Läser Lena Mellin i Aftonbladet: ”Eftervärlden kommer att straffa oss hårt”. Kruxet är att om vi inte skärper oss i ”nuvärlden” kommer eftervärlden att bry sig ännu mindre. Det kommer att bli outhärdligt stumt och ekande mellan oss.
Läser om pastorn Marianne Andréas som hjälper åldersuppskrivna att hitta boende och komma ut på aktiviteter: ”Jag är förvånad över att politikerna är så avvisande till vad som finns i folkdjupen, detta väldiga engagemang”. I Gävle ska det snart startas upp ett boende för ensamkommande hemlösa. Det är en ideell förening som står bakom såväl initiativ som genomförande. Utmaningen kommer att vara att hålla boendet öppet. Det är få volontärer, och förutsättningen för boendets existens och ungdomarnas trygghet är att det finns vuxna där om nätterna.
Det är mycket att hålla i och ta ansvar för, för de som tittar åt det håll där lidandet finns. Civilsamhället ställer sig, till skillnad från politikerna, mitt i verkligheten. Så ska en ny valrörelse dra igång, där politiker kommer att uppmuntra människor till ännu större bortvändhet. Affischgubben Kristersson kommer, i vart och varannat gathörn, göra gemenskap till en tävling. Medan Löfvén målar sin samhällssyn i bruna kulörter. Har han inte sett humorgruppen Grotescos flyktingavsnitt? Till och med barnen i skolorna kan de sångerna: Trampa inte på mina tår, och Vända kappan efter vinden. Inte minst barnen ser och känner hur farligt livet är, när människor bara kan tas bort.
Läser Eyvind Johnson: ”Att de inte gjorde försök att hålla omförmälda person kvar i livet beklagar jag djupt. Dock vill jag inte här klandra dem, men jag anser att det är deras plikt att klandra sig själva.” Och vidare: ”En god modig handling kan bli en rispa i den nya istidens buk”.
Och så Moa igen: ”Hur nödvändig strid är då det strids för verkliga värden, det: att behålla livet.”
anna.jorgensdotter@opulens.se
