Hbtq-tavlan gav kyrkan trovärdighet

Debatt/Samhälle.
Paradiset av Elisabet Ohlson Wallin

TEOLOGIN. “Några säger att Paradiset går emot kyrkans teologi. Teologin är lika brokig och mångfacetterad som ett konstverk. Det är något fint i det. Denna brokighet ställer frågor till dogmatiken” skriver Helena Myrstener, präst i S:t Pauli kyrka apropå att deras tavla Paradiset nu plockas bort från kyrkorummet.

 

DEBATTSUGEN? SKICKA BIDRAG TILL debatt@opulens.se

Underbart är kort, alldeles för kort. En känd strof som beskriver känslan just nu. En känsla av sorg över ett paradis som gått förlorat.

I S:t Pauli kyrka i Malmö firades en historisk första advent. I mässan invigdes verket Paradiset av bildkonstnären Elisabeth Ohlson Wallin. Kyrkorummet präglades av upprättelse och kärlek. I glädje drogs guldtyget av tavlan, mitt i mässan, och fram trädde paradiset för oss. En bild där allt var försonat och helt. Läkt och omfamnat. Nu tas tavlan ifrån oss.

I tavlan Paradiset spelar homosexuella, bisexuella och transpersoner alla roller. Individerna står stolta, vackra och självlysande. De tar plats och breder ut sig i den berättelse som ofta används mot hbtq-personer. Motivet är en hyllning till glädje, kärlek, sexualitet och omsorg. Bilden upprättar både människan, djur och natur. Det är en framtidsvision av en värld vi ännu inte sett med Livets träd i centrum. Ormen ter sig som allt annat än listig och förslagen. Hon ler i glädje över att få vara med. Ingen är förbannad, alla är inneslutna.

Gudstjänsten på första advent fick nya perspektiv med Paradiset framför oss på altarbildens högra sida. Det blev ett möte mellan konst, ord, tolkningar, erfarenhet och frågor. Plötsligt blev kyrkan trovärdig. Plötsligt blev gemenskapen hel när representationen i kyrkorummet kompletterades av en bild sprungen ur hbtq-erfarenheter. Erfarenheter som ofta, ofta förvisats, förminskats och fördömts i kyrkans historia.

Det är viktigt att förtydliga att Paradiset inte utgör altartavlan i S:t Pauli kyrka, utan kompletterar den stora altartavla som funnits i kyrkan sedan 1882 och som föreställer Jesus på förklaringsberget. En altartavla som visar vita män i skägg. Paradiset är placerad på en läktare vid sidan om altartavlan.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.
På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.
PRENUMERERA HÄR!

Som all annan konst är inte Paradisbilden ett direkt återgivande av en bibelberättelse. Det är en tolkning. Några säger att Paradiset går emot kyrkans teologi. Teologin är lika brokig och mångfacetterad som ett konstverk. Det är något fint i det. Denna brokighet ställer frågor till dogmatiken. Mångfalden i skapelsen ställer frågor till dogmatiken. Utmanar den. Berikar den.

Teologins riktning är framåt. Om den inte vore det, skulle den vara död och blott och bart tradition. Teologi och konst får följas åt på vägen.

Paradiset hängdes upp för allas vår skull. Om en av oss befrias så befrias vi alla. Vi i S:t Pauli kyrka är tacksamma över att vi fick ha denna tavla ibland oss, om än bara för en liten stund.

HELENA MYRSTENER
helena.myrstener@opulens.se

Det senaste från Debatt

0 0kr