Gallringen i åsiktsrabatten sådde bara misstro

Media/Samhälle
Foto: Gerd Altmann

SAMTALSKLIMAT. ”Hat, polarisering, dumhet och propaganda finns och behöver bemötas, men det gör vi bättre själva. De sociala medieplattformarnas alltmer aktiva ingrepp har bara gjort ont värre”, skriver Mattias Svensson.

 

Det politiska samtalsklimatet lämnar mycket övrigt att önska. Rasism och vredesutbrott, hat och hot, självbekräftande filterbubblor och frammarsch för nationalistiska högerpopulister dominerar allt större delar av sociala medier. Till detta kommer auktoritära regimers frätande påverkan, och den ständiga misstanken om sådana bakomliggande motiv.

Otaliga artiklar hävdar numera att vi luras att tro att världen och landet är mer illa ute än det verkligen är och att vi fördummas av vår nättillvaro.

Så läs en bok istället! Mitt tips är medborgaraktivisten Nadine Strossens bok Hate – Why we should resist it with free speech, not censorship. Argumenten gäller framför allt staten, men Strossen menar att de i stor utsträckning gäller även de sociala medieplattformarna. Idag är exempelvis Facebook världens främsta budskapscensor, något som inte fungerar särskilt bra.

Titta exempelvis på vad som händer i Sverige detta valår. Plötsligt är folk försvunna. De pratar om 2 dagar, 30 dagar, alternativa konton. Deras ordinarie Facebookkonto har stängts ner. Det händer om och om igen, och för varje gång blir sanktionen längre.

I några fall handlar det om den amerikanska nolltoleransen mot kvinnlig nakenhet, vilket är illa nog när sådana bilder delats i grupper med samtyckande vuxna eller bara gäller en bröstvårta. Värre ändå är när avstängningarna rör politisk kommunikation. Komikern Aron Flam har exempelvis drabbats av 30 dagars avstängning och det framgår inte ens av Facebooks kommunikation vad som orsakat den. För någon som så här i slutet av valrörelsen producerat en strid ström av material (där jag tycker att några program på slutet präglats av SD-fjäsk och internjargong, men där det mesta varit mycket intressant, särskilt essäserien Det här är en svensk tiger, som senast gjorde en utvikning om värdet av individualism) är det förstås en inskränkning att berövas en av sina viktigaste distributionskanaler.

Aron Flam är inte ensam. Flera politiska aktörer och ett antal filmer har drabbats av avstängningar. Vi kan konstatera att detta varit godtyckligt, orättvist och kontraproduktivt. När exempelvis Sverigedemokraternas film om socialdemokraterna plockades ner i några dagar hände följande. 1. Sverigedemokraternas fotfolk kunde i dagar pumpa ut spekulationer om varför och på vems uppdrag. 2. De kunde, som tystade, med rätta åtnjuta ett martyrskap. 3. Granskning av filmens sakinnehåll tog längre tid. 4. Sannolikt fick filmen mer uppmärksamhet än den skulle fått annars, och den spreds ändå. Slutsats: Försöket att gallra i åsiktsrabatten sådde bara misstro.

Nu har Jens Gahnman fått en tecknad satirfilm nedtagen från Youtube och Vimeo. En film som om den fått ligga uppe mest hade generat de inblandade, som nu istället får martyrstatus. Att den driver med svensk överkänslighet och politisk korrekthet blir förstås en perfekt illustration av just detta.

Nadine Strossen ger flera exempel på samma sak. Censur är ett godtyckligt och farligt vapen. Ofta drabbas de grupper som var tänkta att skyddas. De som exempelvis försöker uppmärksamma hat och rasism är bland de första att drabbas av Facebooks avstängning, algoritmer är nämligen inte särskilt smarta.

Om vi vänder på det, så har vi denna valrörelse sett avslöjanden av exempelvis nazistsympatisörer bland Sverigedemokraternas politiska kandidater. De har inte sällan kunnat avslöjas och kritiseras just för att de delat sådant material i sociala medier. På samma sätt har Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson i många år kartlagt islamister på sin blogg, eftersom dessa så frikostigt delat med sig av sina aktioner och ståndpunkter i sociala medier. Rasister, nazister och islamister har alltså bättre kunnat bevakas och bemötas tack vare att de haft friheten att yttra sig.

Hat, polarisering, dumhet och propaganda finns och behöver bemötas, men det gör vi bättre själva. De sociala medieplattformarnas alltmer aktiva ingrepp har bara gjort ont värre.

MATTIAS SVENSSON

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av Mattias Svensson

Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Mattias Svensson är skribent och författare. Uppvuxen i Karlskrona, men bor numera på Lidingö. Mattias har bland annat publicerat Ayn Rand på svenska på Timbro Förlag och var i sju år redaktör på Magasinet Neo. Hans senaste böcker är Glädjedödarna – en bok om förmynderi (Timbro, 2011), Miljöpolitik för moderater (Fores, 2015) och Den stora statens återkomst (Timbro. 2017).

Det senaste från Media

Gå till Toppen