HISTORIA. På dagens datum, det vill säga den 7 oktober, grundades DDR. Året var 1949. Nationen existerade sedan i 40 år. Jesper Nordström skriver om hur en socialistisk samhällsordning skulle skapas i Östtyskland.
Tidigare avsnitt av Veckans DDR hittas här.
DDR existerade i 40 år
Det är något med datumen kring Östtyskland som blåser på fördomsglöden och förstärker bilden av DDR som ett närmast parodiskt fyrkantigt land där kartan var viktigare än terrängen. DDR föll i oktober. DDR grundades i oktober. Nationen existerade i 40 år. Få länders kollaps kan också spåras så exakt; en partifunktionär som under presskonferensen tolkar det här med murens öppning och utresetillstånd lite väl fritt; klockan 18.57 i prime time-tv den 7 november 1989.
På dagens datum, det vill säga den 7 oktober, grundades DDR. Året var 1949.
Det var, om man ska vara noga, mindre fråga om en födelse i egentlig mening än om en bekräftelse på en utveckling som redan under flera år hade pågått med betydande kraft i den sovjetiska ockupationszonen, där de politiska, ekonomiska och sociala strukturer som skulle komma att prägla den östtyska staten successivt hade vuxit fram sedan krigsslutet 1945.
Redan under de första efterkrigsåren hade omfattande jord- och industrireformer genomförts. Stora jordegendomar styckades upp, privata förmögenheter konfiskerades och en betydande del av industrin fördes över i offentlig ägo, ofta med hänvisning till behovet av avnazifiering men också, vilket var minst lika viktigt, som ett led i skapandet av en socialistisk samhällsordning.
När DDR till sist utropades hade därför mycket av det som senare skulle uppfattas som den östtyska modellens kärna redan hunnit bli verklighet. Ironin är att just där socialismen faktiskt minst behövdes i Tyskland blev den nu genomförd på ett synnerligen dogmatiskt vis. I Västtyskland exploaterades arbetare borta i Ruhrområdet medan det i östra delarna av Tyskland fanns redan fungerande ekonomiska strukturer utan exploatering.
”Ursäkta men vårt släktföretag består av pappa, min bror och kusin, så vi behöver väl inte socialisera produktionsmedlen?” Men nu var det så att en kader av partifunktionärer, som utgjorde fröet till Stasi, påbörjade en nötande påverkans- för att inte säga trakasserikampanj för förmå små företag att ansluta sig till större företagskonglomerat.
Fabriker konfiskerades
Biltillverkaren Horch i Zwickau, ett av de mer prestigefyllda namnen inom den tyska bilindustrin före kriget, förlorade sina privata ägare när fabrikerna konfiskerades och socialiserades, varefter verksamheten inordnades i den framväxande planekonomin.
Man kan möjligen också ana en viss symbolik i just detta. Horch hade varit ett märke för de välbärgade, för direktörer, högt uppsatta tjänstemän och andra som befann sig nära samhällets toppskikt, och även om expropriationerna framför allt följde den bredare logiken att den tunga industrin skulle tas över av staten, är det svårt att helt bortse från att ett företag som så tydligt representerade den gamla ordningen på sätt och vis också revs ned från sin sockel.
Horch producerade vrålåk med rak åttacylindrig motor. En bil för cigarrbolmande företagspampar. Kontrasten mellan Horchs stora lyxbilar och den socialistiska framtid som DDR ville gestalta är svår att inte lägga märke till. Av dessa omstöpta industrikomplex växte så småningom VEB Sachsenring fram, vilket i sin tur ledde fram till produktionen av Trabant. Kommentar om ironin i detta faktum torde vara överflödig
Den 7 oktober 1949 bör därför kanske inte främst förstås som dagen då ett nytt samhälle skapades ur tomma intet, utan snarare som det ögonblick då de förändringar som redan hade satts i rörelse genom Sovjetunionens militära närvaro, genom expropriationerna, genom socialiseringen av industrin och genom den gradvisa omformningen av det politiska livet, gavs en statlig och konstitutionell form. Att Tyskland därmed i praktiken hade delats i två skilda utvecklingsvägar stod redan ganska klart, men just denna dag blev det också formellt fastslaget.
Och om man nu vill avsluta med en liten historisk lustifikation, vilket man ibland bör tillåta sig, så är det svårt att inte stanna upp inför att Horch samma år som DDR grundades också stod bakom brandbilen Horch H3.
En röd brandbil i dubbel bemärkelse.
I Berlin hade det för en tid handlats med Bavariaporslin märkt ”US Zone”, det vill säga de stadsdelar där nya handelsrestriktioner pålagts. Detta upphörde nu. Berlin blev den märkliga brännpunkt som mest av allt inkarnerade kalla kriget och två supermakters konflikt.
jesper.nordstrom@opulens.se
