USA. Stellan Lindqvist har skrivit en betraktelse med utgångspunkt i påståendet att USA är världsledande i vulgaritet.
Påstående: USA är världens mest vulgära land.
Med vulgaritet menas i ordböckerna grovhet, simpelhet, brist på finess och god smak.
Är Ryssland vulgärt? Nej, Ryssland, dess styre, kan ses som ont, auktoritärt, men inte vulgärt. Är Kina vulgärt, Indien vulgärt, är Europa vulgärt? Nej. Är USA? Ja.
Grundorsaken är tillblivelsens plötslighet. Och plötsligheter kan ställa till det, saker och ting filtreras inte riktigt. Inget annat land har tillblivit på så kort tid och utifrån en bestämmande faktor: immigration. En nollpunkt faktiskt, en nations nollpunkt. Människor med rötter från olika ställen på vår jord omplanterades, nya koder, nya förhållningssätt växte fram, allt med fartens signum. Allt skulle nybyggas, inga givna kulturella, religiösa eller sociala korrektiv fanns, tiden var ny, ingen historisk fond fanns att ta spjärn emot. Men bygga fanns, förmera, exploatera, kapplöpa, ta det som fanns att ta, tills det inte längre fanns något mer att ta. The frontier, frihetens motor, slätterna, indianernas land och bufflarnas tog slut, men andan blev kvar: kapplöpningen, go and get it, ditt ansvar, stor individuell frihet, liten, helst minimal, kollektiv (delstat, stat) begränsning.
Ett grundstråk i amerikansk kultur etablerade sig och grundstråket hade två bestämmande sidor. En ljus och en mörk. Den ljusa: nästan alla som kom flydde från någonting till någonting och det enda ”till någonting” de kunde enas om var den individuella friheten: allt finns, go and get it, stängsla in, äg. Narrativet omfamnades snabbt: det lilla huset på prärien, pappan i blåställ, mamman som på farstukvisten torkar sina händer på förklädet, häst och vagn till kyrkan, winchestern på väggen, omtankar om grannarna. (Narrativet kom med tiden, vår tid, att få nostalgiska konnotationer, rent av bli en ingrediens i en toxisk blandning. Men det är en annan sak, vår tids sak)
Det mörka är definierat av två brott. Det första: landet dit dom kom var inte tomt, det måste erövras, det måste rensas från dom som redan bodde där, de som hade djupa rötter där, som inte stängslat in, som inte ägde. Det andra var slaveriet. Bägge brotten bar våldet med sig och bägge var gigantiska och bägge var i djup konflikt med självbilden, the land of the free, the beacon of God, konstitutionens naturrättsliga grundtanke att alla människor är födda fria och lika. Individuell frihet å ena sidan, våld och rasism å den andra. Men friheten blev en illusion eftersom den byggde på uteslutning, på andras ofrihet, rasismen blev ett sätt att rättfärdiggöra (den andre är inte som vi) bortträngningen blev ett sätt att inte vilja se. Grunddragen löper som en röd tråd genom USA:s historia.
I USA fanns inte, inte som i Europa, Ryssland och för den delen den övriga världen, en gammal överklass och ännu mindre en aristokrati, som såg nyrikedom och framgångsuppvisning som en vulgaritet. Där i den gamla världen såg man rikedom som något naturvuxet, något som skulle vårdas med värdighet och elegans. Men i USA fanns i stället energin, inget av bigotteriet i den gamla världen fanns, allt var möjligt. Vulgariteten blev ett sätt att säga fuck you, vi gör som vi vill, tycker som vi vill. Så vad gör man när man lyckats i en individualistisk kultur, i ett samhälle med en ögonblickskort historia. Man visar upp, ju större ju bättre, ju glittrigare och guldigare desto bättre: Trump Tower, Golden hall, privatjet, makt, framför allt makt, makt som också kan bli politisk makt. Success. Show it. Sociologen Thorstein Veblen myntade begreppet conspicous consumption (iögonenfallande, uppvisande) efter ett konsumtionsmönster han iakttagit redan på 1920-talet. Denna amerikanska livshållning och kultur, nästan autistisk, kom att ligga till grund för exempellösa ekonomiska framgångar under tvåhundra år. Livet som en rak motorväg i Nevadas öken, en Cadillac på väg. Vart? Länge bara rakt fram. Men nu, om kvantitet aldrig övergår i kvalitet, om andra aktörer på vår jord kommer i kapp, vad händer då med landet som så länge levt sin egen logik? Vilsenhet, hybris, nostalgi, polarisering, nedmontering av demokratin, en elit som överger folket – vad gör man? Man har blivit en del av världen men vet inte längre hur man skall förhålla sig – hota eller förena sig? Världens mest ensamma folk.
Jag tänker på tv-serien ”Allt för Sverige”, hur amerikanerna när de söker sina rötter nästan gråter av eufori när de ser en vattenpump på en gårdsplan.
info@opulens.se
